2010-02-10

Lärarpremiär

Jag kommer från en lärarsläkt. Mamma, min moster, morbror, morfar, morfars syster... så där håller det på. Alla är eller var lärare. Så jag måste ju bara ha det i blodet. Därför lovade jag, utan längre betänketid, Pontus att rycka in för honom och hålla i en lektion med ett gäng basketgymnasieelver idag. Som vissa av er tidigare vet så har jag hållit i ett par föreläsningar åt förbundet, men det är inte samma sak. Då är det mestadels vuxna, eller åtminstone en blandning av vuxna o ungdomar. Detta var bara ett gäng hormonstinna pojkar.

Men det visade sig vara ett helyllegäng. Söta och samarbetsvilliga genomförde vi en praktisk workshop med tejp för vanliga idrottsskador. Jag fick till och med en applåd efteråt. Även om den säkert rutinmässigt delas ut till vikarier så värmde den och mitt lärarhjärta log inombords.

Så, alla mina lärarvänner och lärarsläktingar, jag känner mig, från och med idag, connectade på ett helt annat plan med er. Jag önskar att vi hade haft en hemlig lärarhälsning, något internt. I så fall hade jag stolt använt mig av den nu. I brist på annat.. Class dismissed /T

1 kommentar:

ime sa...

Det kan jag säga, från en lärare till en annan: Under mina 33 (trettiotre!!) år som lärare har jag ALDRIG fått någon applåd av mina elever. Sug åt dig berömmet! Tror inte det är så vanligt att man ger vikarier applåder..