Idag bytte jag tillslut soffan mot snön och tog mig ut på en promenad som avslutades med middagshandling. Väl ute i snöyran kom jag på mig själv att gå och fundera på var sparken har tagit vägen. Hur kommer det sig att man inte använder sparkar längre? Den är ju överlägsen på vintern! Att hänga matkassen på, att skjutsa sin käresta, eller kanske lillen. Oslagbart!
Alla i familjen hade sparkar när jag var liten. Jag tror vi hade en var. Jag minns vilken sjuk fart man ändå kunde komma upp i när man rev i med sina snowjoggings på den glatta vintervägarna hemma i Sävar. Swooosch sa det bara! Och man gjorde sparktåg, körde sparken ner för puklbacken och körde på en skena! Haha.
En dag som denna önskade att jag hade en spark, och alla andra dagar också. Istället för att gå till jobbet skulle jag kunna glida ut för berget på min störtsköna spark. Det sjuka är att man knappt kan köpa sparkar längre, eller? Det känns som att man måste ärva en av vår föräldrageneration eller från våra mor- och farföräldrar kanske. Konstigt! /A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar