Ornitologi

Gårdagens absolut mest spännande upplevelse inträffade när jag och Anna satt och åt frukost i lugn och ro. Anna tittade ut genom fönstret och sedan tillbaka på mig med stora ögon och sa "alltså helt seriöst, jag såg typ nyss en örn". Sedan blev det ett himla liv utanför stugan, det var en massa fåglar som skränade så vi trodde att storjägaren Doris hade varit i farten och jagat upp några fåglar vid bron. Vi tog våra kaffekoppar och gick ut för att fortsätta frukosten på bron och hålla lite koll. När vi kom ut möttes vi av fem jättelika rovfåglar i full färd med att stjäla den fisk som vi tidigare fiskat upp, men inte tagit reda på. Detta skedde bara tio meter från bron! Några av fåglarna satt på marken och några satt i träden runt omkring. Jag sprang in för att hämta kameran, men lyckades tyvärr inte få någon pippi att fastna på bild.

Senare på dagen kom Annas mormor och morfar, Harry och Inger och min pappa Mats och hans Gun ut till stugan för att hälsa på. Efter vår återberättelse och utan fågelbok knäckte Gun att det måste varit Fiskgjuse vi sett. Jag och Gun tog våra kameror, satte på oss stövlar och gav oss ut i skogen på fiskgjusejakt. Tyvärr fick vi inte se någon fågel som vi kunde föreviga på bild som bevis, men vi fick höra dom. Det var skönt att få ännu ett vittne till det hela, om än bara genom fågellätet.

Vi hade planerat att packa ihop vårt stugliv och börja bege oss hem mot Sundsvall igen på kvällen. På mellanlandningen i Sävar passade vi på att Googla Fiskgjuse och detta var vad vi kunde läsa oss till:

Fiskgjuse (Pandion haliaetus) är den enda arten i familjen fiskgjusar (Pandionidae). Den är en medelstor, långvingad rovfågel som lever uteslutande av fisk som den tar i vattenytan. Fiskgjusen finns på jordens alla kontinenter utom på Antarktis.

Fågeln är lätt att identifiera på grund av utseendet. Den har ljus, nästan vit, undersida med tydligt markerade mörka "knogar" vid vingarnas framkant, svart nacke och översida på vingarna. Ovansidan är spräcklig i brunt, svart och vitt och bakhuvudet pryds av en yvig tofs. Den blir 55–60 cm lång, med ett vingspann på 145–170 cm. Den väger 1400–2000 gram. I flykten har fiskgjusen kupade vingar och nedsänkta "händer", vilket gör att de ser måsfågelliknande ut. Lätet är serier av skarpa visslingar, cheep, cheep eller yewk, yewk. När man kommer alltför nära boet hörs ett våldsamt cheereek.

Fiskgjusen är väl anpassad till sitt levnadssätt, med yttertår som vänds bakåt, näsborrar som kan stängas, och vassa fjälliga tår som hjälper den att hålla fast fångade byten. När bytet fångats vänds det alltid med huvudet framåt, för att minska luftmotståndet. Bytet brukar generellt väga cirka 150–300 gram och mäter omkring 25–35 cm, men kan variera från 50 till 2000 gram.

Trots att fiskgjusen uteslutande lever av fisk är det inte ovanligt att den häckar flera kilometer från närmaste sjö, långt inne i skogen i breda trädkronor, företrädesvis tallar. Hanen har alltid samma boplats år efter år – även om den inte lyckas attrahera någon hona – medan honorna byter boplats. Fiskgjusen häckar vid sötvattensjöar och ibland nära bräckt vatten kring kusterna. Honan lägger 3–4 ägg i slutet av april, och förlitar sig på boets konstruktion för att kunna upprätthålla rätt temperatur i boet. Äggen är kanelfärgade och ungefär lika stora som hönsägg (60 × 45 mm) och väger omkring 65 gram. Honan ruvar i cirka fem veckor, och de nykläckta ungarna väger 50–60 gram. Ungarna är flygfärdiga inom åtta veckor. Vid brist på föda överlever ofta endast den först kläckta ungen, och honan kan då mata den största ungen med den svagare. Efter parbildningen brukar föräldrarna hålla samman hela livet. Fiskgjusen blir vanligtvis 20–25 år gammal.

Nu fick ni en ornitologilektion på köpet. Jag avslutar med lite bilder och så tackar jag för denna gång. Puss och kram /T