Kvällens jootoob

Expedition snö

Vi är mycket för expeditioner i detta hushåll. Dra på kläder efter väder, packa termos + ostmackor och ge sig ut på en planlös vandring. Gärna i kuperad terräng. Detta gjorde vi idag. Bäst var när Anna skulle provåka sopsäck och det slutade med att hon bara sjönk och försvann. 

En mysig utedag i snöns tecken rundas av med snabbmat, äppelpaj och melo!

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne

Det är hemskt angenämt att måsta kisa så här mycket när man är ute. Bitterheten som jag led av igår är som bortblåst. Ute gnistrar snön och himlen är löjligt blå. Visst, det är fortfarande rysskyla ute. Men mycket går att mota bort med ett par hederliga täckisar. Lily Allens - Everything's Just Wonderful spelas i lurarna och i benen har jag en mils löpning på bandet framför OS-repriser. Jag är nöjd över min friskvårdstimme och känner mig nyttigare är rårivna morötter. Kan även konstatera att det är ungefär 200% lättare att springa på bandet framför TV-apparaterna när det är OS jämfört när det är Rachel Ray som lagar chiligryta.

För er som ändå ÄR bittra över kylan (vilket jag också är, rätt ofta faktiskt. Har just nu bara ett moment av vinterfrälsning så länge solen är uppe) så fick jag ett tips igår av Sanna Å. Man ska inte vara bitter på kylan. Nej, "fake them till you make them", var hennes motto. Korka upp med paraplydrinkar och sätt dig framför fönstret, dra elementet på högsta värme och sätt på musik a la beach. Hjärnan har ibland svårt att förstå vad som är verkligt och inte.

Så, till er alla vänner där ute! Låt oss skruva upp elementvärmen, skita i de skenande elpriserna, lägga fötterna på bordet, luta oss tillbaka och bara drömma om varma vindar och kritvita stränder.

/T

Skattjakt

http://www.eniro.se/skattjakten/?partnerid=ss_screamer

Så sjukt spännande! Eniro har skapat en skattjakt. Priset är en guldtacka (vilket inte skulle vara helt fel). Man ska med hjälp av tolv olika ledtrådar använda sig av Eniros nya karttjänst gatuvy som jag även har tagit upp här på bloggen tidigare. Nu är jag värsta promotern för Eniro.se, men om sanningen ska fram så är jag verkligen bara en hitta.se-tjej. Men vem vet, efter detta kanske jag konverterar..

Så Anna/Tomas/Sara, om ni läser detta så är det mitt förslag till kvällens aktivitet!

/T

Helgbevis

Stal några bilder från Moa som förevigar denna höjdarafton

Hur kul är kyla!?

Nu är vi framme i Ånge och temperaturen har sakta men säkert krupit neråt i takt med att vi kört inåt i landet.. Takdroppet och fågelsången känns långt borta.

Terese mamma läste om vinterhatarnas nystartade förening i Aftonbladet här om dagen och en dag som denna lockar medlemsskap. Det annars så kännetecknande svenska ordet "lagom" har fallit bort ur vokabuläret denna vinter. Huvva!

Tomas trivs på nya jobbet och har blivit omskriven i deras egna tidning, NTIdningen. Läs en kort intervju med honom på www.ntidningen.se.

Rättelse

Nu när jag just kollade på termometern var det -25,6 grader!!! Huvvaligen och hemskheternas hemskheter. Jag vill gå i ide som björnarna och vakna upp till vårluft och gräslukt. Men icket, jobbtisdag imorgon..

Hullgull

Foccaciakvällsfika. Mitt ess i skortärmen, min paradrätt (eller bröd). Rejält flöttigt och salt med rosmarin. Måndagslyx och välbehövligt när det är -22 grader ute. Dels för värmen och det götta i brödet och dels för att grunda till lite extra isoleringshull.

/T

Fina människor & umeåkärlek

Det är -24 grader ute i skrivande stund. Det är stjärnklart och vackert på natthimlen, men en faslig massa snörök förstör friden och bildar en spökväg som bäddar in bilen i ett vitt orosmoln vilket skapar en otäck känsla, åtminstone hos mig. Förhoppningsvis lugnar det ner sig snart. Godispåsen och colaflaskan skapar bilmatsäcken och vi är någonstans i snövinterlandet mellan ö-vik och Härnösand. I baksätet har vi med oss Tomas och lite av hans flyttgrejer. Efter en veckas jobb och lägenhet från nästa vecka känns flytten ner mer verklig och ingen är ju gladare än vi för det :)

Så, helgen då. Den kan kort och gott sammanfattas som succé. Lördagen innebar fest för att fira vår favorit-Tom. En grymt lyckad tillställning med underbara människor och allt vad det innebär. Det går att konstatera många gånger om att södrafolket är guld värda. Och det är gånger som dessa som man saknar alla!

Övrig helgtid har spenderats med familjerna och det är ju som alltid trevligt och mysigt! En bra helg med andra ord, men som vanligt har den gått alldeles för fort och saknaden efter Umeå kommer som ett brev på posten när man glider ut på Röbäcksslätten i riktning söderut..

Ta det lugnt där ute!
/T

Torsk och tripp

Ikväll fick jag återuppleva känslan av att åka på stordäng. Det är inte angenämt alls, på något vis. För att råda bot på denna beska smak av förlust och skapa en glädjekontrast tar jag och min kära bilen upp till Umeå. Det blir en nattkörning, eftersom jag fortfarande är kvar på hallen i skrivande stund. Men vi har laddat upp med kaffe, Cola, bilgodis och ny roadtripmusik. Det känns faktiskt mysigt och även om jag borde vara trött och slut så känner jag mig pigg och ser framemot bilfärden. Sedan hjälper det säkert till att slutdestinationen är positivt laddad!

/T

Frossa

Igår kom Sara på besök! Det var trevligt och vi åt middag tillsammans för att sedan hugga in på semlorna som Tomas och Sara köpt med sig dagen till ära. Kvällen spenderades i soffan framför Cloudy with a chance of meatballs. Fantasifull film, minst sagt. Rätt lagom med en bra dos skratt, precis vad man behöver en tisdagkväll! Dock var vi tacksamma att vi ätit semlorna innan filmen...

Efter en förmiddag på jobbet ska jag snart dra iväg och träna, sedan hem och byta om innan eftermiddagen spenderas i hallen som vanligt. Rullar på i mina vanliga hjulspår med andra ord. Men snart snart är det helg och jag peppar för lördagens fest som går av stapeln på Folkets Hus. Idag ringde Tom bara för att försäkra om att vi var laddade, jag gillar entusiastiska festfixare :)

/T

Morgonfunderingar

Jag uppfann igår. Nu är frågan hur jag går vidare från uppfinning till försäljning för att säkra familjens framtid. Utan att ha dykt ner i patent- och produktionsträsket så gissar jag att det är fruktansvärt krångligt och förmodligen väldigt dyrt. Det fascinerar mig att den som uppfann post-it lappen eller topsen gick hela vägen och trodde på sin produkt. Alla måste börja någonstans.

Jag tycker i och för sig att min lilla uppfinning är smart och skulle köpa den själv men HUR smart måste det vara för att man ska ge den ett seriöst försök?! Steget från att ha gjort den första prototypen i papper för att kunna illustrera idén till en färdig produkt känns oändligt. Dessutom är det så här långt bara en bra idé och jag har inte kläckt någon vettig verklig konstruktionsteknik än. Jag måse nog ta hjälp av någon som har lite mer injengörsblod i ådrorna för att lösa det problemet.

/A

Morgonfika

Jag och Terese vaknade till doften av nybakat bröd. Tomas hade stigit upp tidigt och bakat färskt bröd på morgonen. Vilken kille!

/A

Saturday night

Efter att tvn satt där den skulle kammade vi till oss och begav oss ut i kylan. Stopp ett blev en lägenhetsvisning åt Tomas. Fin, liten, lagom och med bra läge. Vi håller tummarna att det löser sig! Sedan drog vi vidare för en middag på stan och för att skåla in vår nya sundsvallsbo, vilket var både gott och trevligt! Efter lite slötittande på melodifestivalen avslutas kvällen i skrivande stund med godiskoma, skidskytte och soffläge. Verkligen lördagkvällskänsla!

Godkväll! /T

Alla har vi våra laster...

Min last må vara skor, men Annas är teknikprylar... Så när även hon skickar ett sms till mig med "visst älskar du mig oavsett allt", så vet jag att något är på gång. Tomas hann vara här i stan i ungefär 5min innan han deltog i denna elektronikkupp mot mig... Ett, tu, tre så hade de hunnit ut till Birsta medan jag ovetandes jobbade på hallen och när jag kom hem så möttes jag av detta i sovrummet...

Jag har varit emot att ha en tv i sovrummet, mest av principsak. Och jag har fått min vilja igenom tills idag. Och visst, jag ska ändå erkänna att det känns rätt skönt att kunna se tv från sängen. Och ja, den är snygg och svart och ser bra ut på väggen. Och jag gillar fortfarande de båda installatörerna..

Ps. Jag ser framemot att köpa skor för samma summa. Det måste ju vara rättvist, eller hur? Och Anna får låna mina skor om jag får titta på tvn. Bra deal. Ds.

/T

3 saker som gör mig glad idag

1. Jag fick blommor och choklad på jobbet av Arbetslivsresurs. Plus ett trevligt besök och en smaskig vetelängd. Snällt och fint gjort!

2. Det är -8 grader, klarblå himmel + en strålande och värmande sol.

3. Jag har en lovely kväll som väntar på mig när jag kommer hem från hallen.

/T

(såg precis att Anna just bloggat om det fina vädret också, men det tål att sägas fler än en gång)

Vårväder

En taskig mobilkamera och ett skitigt bilfönster gör inte utsikten rättvisa. Klarblå himel och strålande sol i Ånge idag. Nu längtar jag till ljudet av takdropp och ett liggunderlag i snön.

/A

B-ball

Basket, basketboll (finlandssvenska: korgboll), är ett bollspel där en basketboll kan dribblas (studsas med en hand) men man får inte göra dubbelstuts innnan man ska skjuta bollen, som passas mellan lagmedlemmar och där spelarna gör mål genom att skjuta bollen (kasta med speciell teknik) genom motståndarnas korg (ring som sitter fastsatt i planka på 305 centimeters höjd).
------------------
Ja, ovanstående är basket enligt Wikipedia. Jag gillar de små förtydlingarna... förtydanderna... förtydliganderna.. (hjärnsläpp, finns det här ordet i plural??) i parenteserna. Hur som helst så är det basket ikväll och jag sitter på läktaren och har precis fått en bulle av Terese. Förmåner. Fint.

/A

Kreativitetspan(i)k

"Ordet kreativitet kommer från latinets "creare", vilket betyder att skapa eller frambringa."

Kreativitet handlar om att använda sin fantasi och göra något med den. Den finner nya vägar när det behövs och ibland när det inte egentligen behövs. Fantasin har alltid varit ett lättillgängligt verktyg för mig. Jag har ett behov av att vara kreativ. Och jag tycker själv att jag har förutsättningarna att vara det. Jag är van att på något sätt kanalisera mina känslor, ofta genom att skriva. Men jag känner den inte just nu, kreativiteten. Jag försöker skriva, men får skrivkramp. Mer i huvudet än händerna. Många ord möter det fruktade ödet i deleteknappen. Jag skulle vilja måla, rita, skissa. Men det blir bara en suddgummiskräckhistoria av det mesta.

Och egentligen vet jag att det bara beror på att jag är lycklig och mår som en prinsessa inombords. Vilket direkt förvandlar allt det här till ett rätt angenämt problem egentligen. För jag har lättare att skriva om vemod i molltonarter. Lite sådär emo hardcore, kanske inte så charmigt. Men även fast jag nu mår fantastiskt, så önskar jag ändå att min kreativitet skulle kunna hitta nya vägar och spegla mitt rosaskimmer och min hubbabubbaverklighet. Är det för mycket begärt?

På lördag flyttar en nybakad bildlärare in hos oss. Och jag ska erkänna att jag i smyg smider planer och gnuggar mina händer, hungrig efter kreativitetsinspiration. Så, Tomas... vad sägs om att provköra dina bildlektioner på mig? Jag kan helt klart bete mig som en hormonstinn gymnasigrabb som går teknikprogrammet på NTI. Om det är ditt motkrav alltså..

/T

Lärarpremiär

Jag kommer från en lärarsläkt. Mamma, min moster, morbror, morfar, morfars syster... så där håller det på. Alla är eller var lärare. Så jag måste ju bara ha det i blodet. Därför lovade jag, utan längre betänketid, Pontus att rycka in för honom och hålla i en lektion med ett gäng basketgymnasieelver idag. Som vissa av er tidigare vet så har jag hållit i ett par föreläsningar åt förbundet, men det är inte samma sak. Då är det mestadels vuxna, eller åtminstone en blandning av vuxna o ungdomar. Detta var bara ett gäng hormonstinna pojkar.

Men det visade sig vara ett helyllegäng. Söta och samarbetsvilliga genomförde vi en praktisk workshop med tejp för vanliga idrottsskador. Jag fick till och med en applåd efteråt. Även om den säkert rutinmässigt delas ut till vikarier så värmde den och mitt lärarhjärta log inombords.

Så, alla mina lärarvänner och lärarsläktingar, jag känner mig, från och med idag, connectade på ett helt annat plan med er. Jag önskar att vi hade haft en hemlig lärarhälsning, något internt. I så fall hade jag stolt använt mig av den nu. I brist på annat.. Class dismissed /T

Confession

Jag har köpt skor igen...
men dom var på rea. Vilket rättfärdigar köpet, igen..
Och jag tjänade en massa hundralappar.
Det hade varit syndigt och snudd på dumdristigt att inte köpa dem.
Sådeså.

(men nu kan jag äntligen slänga mina gamla stövlar som jag bara får ontontont i fötterna av att använda. + att jag bara slirar runt med dem i backarna. Äntligen har jag ett par fotriktiga, men snygga, skor.)

/Behöver jag ens skriva under med mitt namn?

Catrescue

Nu mina damer och herrar ska jag berätta om dramatiken som toppar allt sen vi flyttade hit..

Den här gången var det inte bildramatik, utan kattdramatik. Lördag morgon, runt åtta, släppte jag ut katterna i vanlig ordning. Problemet var bara att Ella aldrig kom in. Dagen gick och kvällen och oron kom som ett brev på posten. Hade hon blivit instängd? Överkörd? Kidnappad? Vi är rätt så mycket curlingföräldrar när det kommer till oro. Jag har bra fantasi när det kommer till att måla upp skräckhistorier.

Anna jobbade natt och kom hem halv fem imorse. Hon väckte mig och berättade att hon hört Ella jama och pipa när hon kom hem och att ljudet kom från ladan bakom förråden (där hon alltid är när hon är ute). Problemet var att det var två meter packad snö kring laduväggen och Anna kunde inte förstå hur hon tagit sig in. Jag fattade ingenting, för jag hade varit bakom förråden under fredagen och skottat. Då var det bara lössnö och jag hade sett hålet i väggen som katterna smyger in genom som vanligt. jag kunde inte förstå att det ett dygn senare skulle vara så mycket snö att man knappt ens tog sig dit. Så det var bara på med täckbyxorna för oss båda. Väl där ute, med ficklampan i högsta hugg, kunde vi konstatera att grannarna skottat taket på sin lada. Tyvärr vid samma tidpunkt som en skrämd liten katt var där inne och i samma stund blev insnöad och ännu mer rädd.

Så vi grävde, och grävde, och grävde. Jag försökte lysa med ficklampan och Anna lokaliserade Ellas pipande. Tillslut fick vi syn på henne! Och efter ännu lite mer grävande var det en katt med hemlängtan som hoppade fram och två lättade tjejer som tog emot henne. Men vilken dramatik. Väl inne, och efter 10min konstant hetsätande av kattmaten, fick vi se den mysigaste sida vi någonsin sett av vår lillkisse. Hon stångades, trampade, kurrade, puttade, slickade och gosade. Allt för att få uppmärksamhet av oss. När hon och vi väl somnade, efter halv sex någongång, kändes det bra att familjen var samlad igen. Och Ella har fortfarande inte vaknat. Det är nog knäckande att vara ute 21timmar.

Nu ska jag jobba klart på grabbarnas träning, sedan fara hem till mina prinsessor och kanske gå ut i det fina vädret för att skotta igen alla hål vi ser..

/T

Storasysterbesök

Vill bara säga att helgen verkligen har varit underbar. Storasyster Helena kom hit på fredagkväll för en helg i lugn och ro. Vi har bara gjort saker som är bra för själ och sinne. Ätit gott, druckit gott, tränat, pratat, strosat, manikyrat, melodifestivalat och bara njutit av lågenergiläge. Väldigt härligt och nyttigt!

/T

Pucko!

I går var den värsta morgonen ever! För det första hade det snöat hela natten så jag fick börja min morgon med att skotta fram bilen på parkeringen och befria den från is. I samband med att jag gjorde det så upptäckte jag att högra halvljuset hade dött. Jag tycker inte om att folk ger sig ut enögda på vägen och nu var jag själv tvungen att göra det vilket inte kändes vidare skoj.

Färdigskottad, skrapad och borstad rullade jag ut från parkeringen för att åka och hämta Marcus. För er som inte varit här eller läst tidigare inlägg och konstaterat att vi bor på ett berg så ska jag börja med att förklara att vi bor på ett... berg. När man ska hemifrån så ska man neråt och när man ska hem så är det uppåt som gäller.

I tidigare inlägg har också nämnts att med en framhjulsdriven bil ärt det i detta väglag allt som oftast helt omöjligt att ta sig upp för backarna närmast vår lägenhet. Detta har resulterat i väl utstuderade omvägar som får duga till snön behagar smälta och DÖ.

Utfarten från vår parkering ligger mitt i en backe så jag väljer det självklara alternativet att rulla neråt. Ner tar man sig alltid eller hur. Men icke! När jag rullat ut och ner några meter möts jag av denna chockerande syn.

Någon har parkerat mitt i backen vilket resulterat i att plogbilen inte kommit förbi och därmed lämnat en fet plogvall MITT I VÄGEN. Som ni ser så är vallen lika hör som bilen bredvid den så att ta fart och hoppa över den med Kian var inget alternativ.

- ¤%#*¤%# !#"% &!% skrek jag bakom ratten redan halvsen för att hämta upp Marcus.

I ren förbannelse och förvirring la jag in backen i ett desperat försök att försöka backa upp för backen. Detta var såklart totalt meningslöst och misslyckat. Arg som ett bi tog jag vår motsvarighet till KLAS (kort lätt attackspade) från skuffen gick fram till snöhögen och började skotta. Efter tre spadtag högg det till i ryggen (!#¤%&!). Skottekniken var nog inte den bästa eftersom att jag i ren ilska snarare slet bort snön än skottade metodiskt som jag brukar göra.

Appropå argalappen som jag skrev om tidigare så hade jag go' lust..

Magknip

Det spelar ingen roll hur hårdkokt man är som polis, hur lätt man slår ifrån sig glåpord och hot eller hur lugn och fokuserad man är i en stressig situation.. Det finns alltid en sak som får varje polishjärta att först hoppa över ett slag för att sedan höja pulsen till det dubbla samt framkalla ett osmickrande darr på rösten. - Internutredningen.

De ringde mig igår och idag igen. Jag har blivit förhörd angående ett ingripande jag var med och gjorde innan jul och trots att det inte är mitt skinn som ligger i mangeln så är det inte kul att bli ifrågasatt. Dessutom fick jag erfara att det är fruktansvärt svårt att komma ihåg vad man gör och vad man säger.

Ja gott folk, lär man sig inte på det ena sättet så lär man sig på det andra varje dag.

/A

Snöhat (forts.)

Alltså vilket löjligt stört snöoväder! Det enda som skulle kunnat göra mitt tidigare snöhat värre var om det kom sju miljoner ton tungblöt klibbsnö. Men alltså seriöst?! Jag får spader.

(varför bor man egentligen på norra halvan av jordklotet?)

/T

Snökräkless

Det här är utsikten från mitt kontor. Snö, snö, snö.

Kom igen snön, ge upp! Ge dig, lägg ned vapnet, ge efter, upphör, stoppa, hejda, avblås, stäng av, gör uppehåll, kom till ett slut, ta slut, avsluta, lägg av, avbryt, säg upp dig, begär avsked. Lämna plats åt solen och våren!

Jag får en klaustrofobisk känsla av att jag snart snöar in. Och dagen startade på sämsta möjliga vis då jag bestämde mig för att försöka rädda lilla kissemissen Ella som vägrade komma in på grund av tre gigantiska traktorer som stod och grävde utanför fönstret (vilket är en helt annan historia. Jag avskyr vägarbetare som vägrar ta hänsyn till morgonharmoni.. fast jag egentligen fattar att dom bara gör sig jobb, men jag skulle bara önska att dom grävde i den isiga asfalten lite tystare). Jaja, hur som helst. Jag skulle i alla fall rädda Ella så att jag kunde gå till jobbet med gott samvete och vetskapen att båda kissarna var inne i värmen.

Detta räddningsprojekt resulterade i att jag plumsade till midjehöjd bakom förrådet. Dåliga skor, dåliga kläder och en ovillig katt blev istället för en lyckad insats bara en dålig start på dagen, blöta strumpor och byxor, en utedag för Ella och en purken inställning till snön från min sida...

/T

Shoemania

Anna vet förmodligen vad jag har gjort när jag skickar ett sms innehållande texten "visst älskar du mig oavsett vad?". För er andra som inte vet så kan jag berätta att då har jag köpt skor. Och egentligen är det lite konstigt, för jag tycker inte ens att jag har speciellt många skor.. Men Anna hävdar motsatsen och suckar när jag maniskt måste gå in i alla skoaffärer. Och kanske är det så, att mitt beteende liknar mer en shoshopoholic snarare än mitt faktiska handlande. För jag blir nästan överväldigad av alla fina skor som talar till mig "köp mig! köp mig" och istället för att just köpa så får jag lite småpanik och lämnar butiken utan ett par nya. Väldigt ekonomiskt i så fall, om det nu stämmer.

Hur som helst så skulle jag ner på stan efter jobbet och köpa ett par funktionella skor, typ sneakers eller stövlar utan klack. Något som vi båda kunde använda oss av (för det är ju en bonus med att bo med en tjej i samma storlek, dubbelt upp av allt! himmelskt).Hur som helst, det var planen. Men när jag väl kom ner på stan och gick in i första butiken så formligen bad dessa skor om att bli köpta. Dom bara stod där och glänste i all sin prakt. För det första så var dom på en grym rea, vilket gör det hela så mycket mer rättfärdigat. Sen är dom också helt fantastiskt fina. Höga, glänsande och i lila siden. Haha, och det är här Annas skeptism kommer in. Att jag köper skor med ett grymt litet användningsområde. Och visst, det kanske är sant att jag väldigt sällan går ner för röda mattan. Men jag bara lääängtar till ett tillfälle dyker upp så jag får använda mina nya fina klackar!

/T

Min dröm...

Helgförskjutning

En nackdel med att jobba dagar, kvällar och nätter om vart annat alla dagar i veckan är att jag ganska ofta går miste om helgen. Då menar jag den riktiga helgen fredagskväll-lördag-söndag. Då man jobbar en vanlig arbetsvecka på vardagarna så finns alltid helgen som en skön självklar paus vilket jag kan sakna lite med poliseriet. Jag får oftast mina två lediga dagar i veckan men de kan vara vilka dagar som helst. Ganska ofta är det som nu att min helg förskjuts till söndag-måndag. Ofta har jag då jobbat till 03:00 på lördagen (vilket innebär att jag är hemma 04:30) så jag sover bort halva söndagen och är sen ensam på måndagen. Lite trist faktiskt. Dessa trista måndagar blir dock ofta "göra-nytta-dagar" vilket iofs är bra och uppskattas.

Dagens "att-göra-lista"

1. Skotta upp vår nya parkeringsplats.

2. Hämta ut ett paket på macken.

3. Tvätta

4. Laga lite matlådor till veckan som kommer.

/A