Äntligen hemma i soffan!
Jag har haft en mardrömsdag på jobbet eller på kursen som det är just nu. Vi påbörjade utryckningsförarkursen igår med en massa teori och idag begav vi oss ut till Sättna flygfält för att pressa bilarna till max under kontrollerade former.
Mardrömmen började när jag strax innan lunch började känna mig lite tjyvens i magen. Jag hade precis stigit ur bilen då jag kände jag måste nog kräkas, två sekunder senare kräktes jag. Efter det så fortsatte dagen med att jag mådde bra tills 10 sekunder innan jag kräktes igen. Jag har kräkts 5 gånger i eftermiddag och nu är jag tom både på innehåll och energi.
En väldigt konstig dag och åkomma måste jag säga. Nu mår jag bra igen men det har jag egentligen gjort hela tiden. Helt plötsligt känner jag bara att jag måste.. och sen kommer det.
Jag har inte ätit någonting sedan frukost och jag vet inte vad som händer om jag gör det men det är nog dags att ändå försöka snart.
Vi får se hur kvällen utvecklar sig och om bacillen ger sig. Vi ska ju upp till Umeå imorgon och kalasa och träffa släkten. Förhoppningsvis är formen bättre då.
A
2009-10-30
2009-10-29
Prosit
Idag har jag nyst så många gånger att jag nästan tappat livsorienteringen. Mycket har varit som en tät bubbla, som inbäddad i bomull. Jag nyser även med en overkligt hög ljudnivå. Huvva.
/T
2009-10-27
Under the influence(?)
Blä. Förkyld igen. Ont i halsen.
Känns som att det inte var så länge sedan som jag var förkyld sist. I don't like it! Har precis kommit hem från den varannan vecka återkommande handledningen på tisdagarna. Som vanligt var det ganska intressant och givande. Det är kul att höra vad alla andra i gruppen har varit med om på sina pass och idag var det faktiskt ganska blandad kompott. Yxmän, ruttna lik, eftersök, narkotikabeslag och så vidare. Man lär sig av att bara höra andra berätta vilket är super.
Det var tänkt att vi skulle spela innebandy med varandra i eftermiddag, eller övriga gör det men jag hojade hem för att kurera istället. Först mumsig lunch och sen... Ja, lugn och ro.
A
Känns som att det inte var så länge sedan som jag var förkyld sist. I don't like it! Har precis kommit hem från den varannan vecka återkommande handledningen på tisdagarna. Som vanligt var det ganska intressant och givande. Det är kul att höra vad alla andra i gruppen har varit med om på sina pass och idag var det faktiskt ganska blandad kompott. Yxmän, ruttna lik, eftersök, narkotikabeslag och så vidare. Man lär sig av att bara höra andra berätta vilket är super.
Det var tänkt att vi skulle spela innebandy med varandra i eftermiddag, eller övriga gör det men jag hojade hem för att kurera istället. Först mumsig lunch och sen... Ja, lugn och ro.
A
2009-10-25
söndagskul
2009-10-24
Bevismaterial
Det enda som är kvar nu är att parkera i soffan och ta hand om varandra. Det blev en bra lördag dag och ser ut att bli en härlig lördagkväll också. Karra finns i skålen, ljusen är tända och film väntar.
Tröttheten
09.00 anlände jag till hallen. Lördag morgon och ute småregnar det lite. Hemma har en annan sovmorgon, men det unnar jag henne verkligen (även om jag gärna unnat mig själv en). Vill dock göra bort mitt jobb så fort som möjligt så att vi har hela dagen ihop sen istället. Det känns som om veckorna bara springer förbi och att vi nästan bara hinner säga hej och godnatt till varandra. Antar att så är livet för en working-class-hero :) När man blivit van det glassiga hemmafrulivet tar det en stund att ställa om från lågenergiläge till fullfarthållandankörhårtendainiväggen. Men jag är på god väg!
/T
2009-10-22
Nytt jobb?
Idag har jag pratat engelska över telefonen och jag hankade mig fram på taskig svensk brytning och försökte använda så många svåra ord som jag kunde komma på för att låta professionell. Det gick sådär. Hur som haver så gjorde jag klart med ett nytt jobb.. igen.. jösses. Men jag ska verkligen inte klaga. Detta är dock bara ett litet extraknäck som har ett start- och stoppdatum. En telefonuppföljning mot sjukhus runt i landet. Känns som ett rätt lätt jobb, jag måste bara hitta tiden... Det blir nog min allra största utmaning.
/T
/T
Lite hemlängtan
Näst sista dagen i Ånge var det idag. Jag och Marcus får ett break i pendlingen nu ett tag eftersom att vi ska vara i Sundsvall under hela trafikmomentet. Skönt.
Imorgon ställer jag väckaren på 05:00 för sista gången på några veckor.
I övrigt så ringde en gammal arbetskompis till mig idag vilket var väldigt trevligt. Hon vill bjuda in mig till den årliga och traditionella jul-mys-kvällen. Lilla julafton hos Hanna innebär god mat, väldigt trevligt sällskap, julklappstävling och många skratt. Jag måste erkänna att jag saknar Telsekgänget och alla tokiga upptåg. Det var kul att få uppdatera lite från Umeå och gamla arbetsplatsen.
Det känns väldigt tråkigt att det egentligen aldrig finns tid för alla kompisar i Umeå. Dem gånger vi kommer hem till Umeå så blir det en blixtvisit över en helg och har två dagar på oss eftersom att vi numera jobbar jämt och jämt. På dessa två dagar så blir det oftast bara familjerna man träffar. Jag skulle kunna bli mycket bättre på att höra av mig och säga att jag kommer hem och boka in en fika med dig kanske =)
Apropå det så kommer vi hem nästa helg, alltså sista helgen i oktober. Det finns nog fortfarande några luckor i planeringen.
Nu ska jag återgå till min uppmärksamhetssökande katt och "inlåst" på tvn.
A
Imorgon ställer jag väckaren på 05:00 för sista gången på några veckor.
I övrigt så ringde en gammal arbetskompis till mig idag vilket var väldigt trevligt. Hon vill bjuda in mig till den årliga och traditionella jul-mys-kvällen. Lilla julafton hos Hanna innebär god mat, väldigt trevligt sällskap, julklappstävling och många skratt. Jag måste erkänna att jag saknar Telsekgänget och alla tokiga upptåg. Det var kul att få uppdatera lite från Umeå och gamla arbetsplatsen.
Det känns väldigt tråkigt att det egentligen aldrig finns tid för alla kompisar i Umeå. Dem gånger vi kommer hem till Umeå så blir det en blixtvisit över en helg och har två dagar på oss eftersom att vi numera jobbar jämt och jämt. På dessa två dagar så blir det oftast bara familjerna man träffar. Jag skulle kunna bli mycket bättre på att höra av mig och säga att jag kommer hem och boka in en fika med dig kanske =)
Apropå det så kommer vi hem nästa helg, alltså sista helgen i oktober. Det finns nog fortfarande några luckor i planeringen.
Nu ska jag återgå till min uppmärksamhetssökande katt och "inlåst" på tvn.
A
2009-10-20
Kaabang!
Idag hade vi ytterligare en skjututbildning och idag fick vi skjuta med polisens jaktvapen. Älgstudsare och hagelbrakare som Sune kallade dem. Ett kulgevär som jag inte minns vad det var för kaliber och modell på men det var ett ganska klassiskt "älggevär" och ett dubbelpipigt, side-by-side hagelgeväg.
Jag var innan denna heldag totalt novis på jaktvapen och vapen över huvud taget förutom vårt tjänstevapen. Efter dagens övningar kan jag betydligt mycket mer vilket känns bra eftersom att vi kan stöta på olika vapen i olika sammanhang ibland.
Men för att avsluta där jag började så fick vi skjuta jaktvapen. Första gången jag avfyrade min tjänstepistol på skolan tyckte jag att det small, men idag.. shit. Det small kanske hundra gånger högre och den beryktade rekylen höll på att ta med sig min högra axel första gången. [Läs med dryg gubbstockholmska] "Dem här rackarna sparkar lite mer än puffran alltså.." sa Sune och visst sparkade dem alltid.
A
Jag var innan denna heldag totalt novis på jaktvapen och vapen över huvud taget förutom vårt tjänstevapen. Efter dagens övningar kan jag betydligt mycket mer vilket känns bra eftersom att vi kan stöta på olika vapen i olika sammanhang ibland.
Men för att avsluta där jag började så fick vi skjuta jaktvapen. Första gången jag avfyrade min tjänstepistol på skolan tyckte jag att det small, men idag.. shit. Det small kanske hundra gånger högre och den beryktade rekylen höll på att ta med sig min högra axel första gången. [Läs med dryg gubbstockholmska] "Dem här rackarna sparkar lite mer än puffran alltså.." sa Sune och visst sparkade dem alltid.
A
En tisdag i Terese liv
Idag gjorde jag ett fotojobb hos en optiker. Stötte då på denna lilla maskot som bodde i butiken. En trevlig butiksinnehavare med charmigt underbett.Precis när jag skulle cykla hem idag från hallen så kunde jag inte hitta min mobil någonstans. Jag visste att jag precis hade gått och burit omkring på den, men den var alltså spårlöst försvunnen. Efter en stunds letande bad jag Pontus att ringa mig så att vi kunde lokalisera Lily Allens melodi någonstans. Signalerna gick fram och hördes tydligt, men hur mycket jag än letade på mig själv och i min omgivning så kunde jag inte hitta den lilla manicken. Tillslut såg jag den. Den låg under lite papper... i papperskorgen! Faktum var att jag då minns att jag precis burit omkring på en massa skräp, plus min telefon. Tydligen var simultanförmågan inte så dominant, när det då visade sig vara "släng allt eller inget"-metoden som gällde. Kanske finns det andra förklaringsmodeller till varför jag slängde min telefon i soporna..
1. Jag vill avskärma mig från min omvärld totalt och gör allt i min makt
2. Jag längtar längtar längtar så mycket efter min nya iPhone 3GS och vill inte vänta mer
3. Det börjar gå utför... Jag tappar fotfästet och struktur på livet vilket resulterar i ett konstigt beteende.
/T
2009-10-18
Dösnack
Jobbar natt idag, 18-03 och just nu sitter vi inne och avrapporterar vad som hunnit hända så här långt ikväll. Alla skriver för fullt utom jag som redan skrivit det jag skulle skriva. Kom undan lite lätt på senaste jobbet och fick inte så mycket att skriva själv. Men eftersom att jag måste vänta på övriga innan vi kan åka ut igen så passar jag på att skriva lite här på bloggen istället.
Terese kom äntligen hem igårkväll, vilket var skönt. Kvällarna blir så oändligt långtråkiga när man inte har någon att prata eller dumma sig med. Nu är hon i alla fall hemma igen och det var skönt att det gick bra för henne att köra hem utan vinterdäcken som borde ha suttit på bilen.
Men, nu gör dem det hur som helst. Idag gjorde vi slag i saken och bytte till vinterdäck vilket känns som en sund bedrift.
I övrigt vet jag inte om det finns så mycket att skriva om. Som ni kanske läst så dömde min fördomsfulla flickvän totalt ut Östersund efter två dagar i stan. Hah, Maria som jag jobbar med ikväll är från Östersund och dementerar bilden som Terese försökte måla upp. Hon erkänner dock att dem möjligtvis kan vara lite efter när det gäller det hetaste och att Östersund till stor del består av trista (även lite udda) affärer men att det ändå finns normalt folk i stan. Det ska också enligt min källa finnas några riktigt guldkord kring Östersund som man kan besöka både sommar- och vintertid. Spännande.
Två och en halv timme kvar på passet nu och jag tror att vi snart är på väg ut igen. Wish us luck.
A
Terese kom äntligen hem igårkväll, vilket var skönt. Kvällarna blir så oändligt långtråkiga när man inte har någon att prata eller dumma sig med. Nu är hon i alla fall hemma igen och det var skönt att det gick bra för henne att köra hem utan vinterdäcken som borde ha suttit på bilen.
Men, nu gör dem det hur som helst. Idag gjorde vi slag i saken och bytte till vinterdäck vilket känns som en sund bedrift.
I övrigt vet jag inte om det finns så mycket att skriva om. Som ni kanske läst så dömde min fördomsfulla flickvän totalt ut Östersund efter två dagar i stan. Hah, Maria som jag jobbar med ikväll är från Östersund och dementerar bilden som Terese försökte måla upp. Hon erkänner dock att dem möjligtvis kan vara lite efter när det gäller det hetaste och att Östersund till stor del består av trista (även lite udda) affärer men att det ändå finns normalt folk i stan. Det ska också enligt min källa finnas några riktigt guldkord kring Östersund som man kan besöka både sommar- och vintertid. Spännande.
Två och en halv timme kvar på passet nu och jag tror att vi snart är på väg ut igen. Wish us luck.
A
2009-10-16
Hem ljuva hem
Att komma hem till det här kan man ju knappast klaga på...
Nybakad focaccia med kall mjölk och åttiosju tända ljus. Fabulous!
Nybakad focaccia med kall mjölk och åttiosju tända ljus. Fabulous!
2009-10-15
Jämtland med Östersund som navel
Ja, som ni vet så är jag inne på dag två i Östersund, ca 16 mil från den norska gränsen. Idag har jag reflekterat lite över min vistelse här, de observationer jag gjort och den slutsats jag dragit om denna stad (putsat med lite förutfattade meningar på hederligt vis)
För det första. Människorna jag möter här på gatan faller allt för ofta in i några enstaka kategorier. Jag ska erkänna att jag mest lagt märke till de unga människorna i denna stad. Visst, ännu en gång skapas denna kategorisering av mina förutfattade meningar och därför slänger jag ut en varningsflagga att detta inlägg är ytligt rakt igenom. Då har vi fastslagit det. Hur som haver så tar jag mig friheten att göra några stora grupperingar.
1. Kepakillarna. Ja, kepakulturen är stark här i trakterna. Denna grupp representeras av killar/unga män. Kepa, lössnus och gärna hembränt fredag, lördag. Framtiden är ofta redan utstakad och självklar - ta efter farsans jobb. Största delen blir svetsare/mekaniker eller dylikt...
2. Elitidrottarna. Stor andel av de unga med ett idrottsintresse, här gäller "allt eller inget-principen". 98% är insnöade på ländskidåkning, gärna spetsat med skidskytte för att nischa sig. Träning 5 timmar om dagen och övrig tid är du ändå skyldig att gå runt med spänstiga steg iförd din Gore Windstopper och helkroppsstrumpa i microfiber. Alla är snarlika Charlotte Kalla.
3. Emofolket (emotional hardcore). Älskar ironi, sarkasm och svart humor. Klär i svart rock, axelbandsväska med pins/nitar och lila platåskor, gärna en svart ditmålad tår under ögat vid speciella tillfällen och gör för övrigt allt för att sticka ut i den annars så grå massan.
4. Unga tonåringar, så kallade fjortisar. Är extremt modeintresserade och vill alltid köpa det nya och det som är "inne". Tyvärr lever de i en bubbla och så avskärmade från omvärlden att de inte vet att allt mode kommer med ett par års fördröjning i jämförelse med storstäderna. Sedan tjuvröker dem i grupp och har inte fattat att rökning är helt otrendigt nu för tiden.
5. Bodybuilders. Stora, starka med mottot "harder better faster stronger". Klär sig enbart i Better Bodies-mjukisdress (alternativt enorm t-shirt med avklippta ärmar som gärna får visa lite mage) och tänder på att få prata om sina egna muskler. Dricker shakes och deffar tio månader om året. Gå på gym kan man ju göra oavsett vilken del av landet man bor i. Dessutom tror jag att det är lite status och man blir erkänd (ökänd?) som den starka, farliga värstingen som är uppumpad med eller utan otillåtna preparat..
Lite allmänt om staden och det första intryck som sköljer över en. Om ni någon gång har varit i Östersund måste ni, precis som jag, reagerat över att hela staden är byggd av tegel. Rött fult tegel. Min gissning är att det på 1800-talet var ett enormt tegelöverskott i Sverige. För att lösa detta problem slog landets främsta arkitekter och byggnadsmästare samman sina huvuden och kom på den lysande idén att skicka denna enorma mängd tegel till Östersund! Så länge man hävdade att det är en "up and coming" grej så skulle det kanske fungera. Och Östersundspolitikerna gick på det...
Idag fick jag även reda på att Jämtland har en egen republik med flagga, president, nationalsång och nationaldag. Kom igen liksom. Tror ni mig inte kan ni läsa om det här.
Kom ju på en till grej med Östersundarna, som för att knyta ihop säcken och runda av. De tror, på allvar, att det lever ett sjöodjur i deras lilla pöl.
Jasi inlandsbor. Är det inte det ena så är det det andra.
(ps. jag vet att det finns en massa trevligt och underbart folk i Östersund och många fina sidor av staden också. Därför ger jag en förhandsursäkt av hela mitt hjärta till er med upprörda själar. ds.)
Over and out /T
För det första. Människorna jag möter här på gatan faller allt för ofta in i några enstaka kategorier. Jag ska erkänna att jag mest lagt märke till de unga människorna i denna stad. Visst, ännu en gång skapas denna kategorisering av mina förutfattade meningar och därför slänger jag ut en varningsflagga att detta inlägg är ytligt rakt igenom. Då har vi fastslagit det. Hur som haver så tar jag mig friheten att göra några stora grupperingar.
1. Kepakillarna. Ja, kepakulturen är stark här i trakterna. Denna grupp representeras av killar/unga män. Kepa, lössnus och gärna hembränt fredag, lördag. Framtiden är ofta redan utstakad och självklar - ta efter farsans jobb. Största delen blir svetsare/mekaniker eller dylikt...
2. Elitidrottarna. Stor andel av de unga med ett idrottsintresse, här gäller "allt eller inget-principen". 98% är insnöade på ländskidåkning, gärna spetsat med skidskytte för att nischa sig. Träning 5 timmar om dagen och övrig tid är du ändå skyldig att gå runt med spänstiga steg iförd din Gore Windstopper och helkroppsstrumpa i microfiber. Alla är snarlika Charlotte Kalla.
3. Emofolket (emotional hardcore). Älskar ironi, sarkasm och svart humor. Klär i svart rock, axelbandsväska med pins/nitar och lila platåskor, gärna en svart ditmålad tår under ögat vid speciella tillfällen och gör för övrigt allt för att sticka ut i den annars så grå massan.
4. Unga tonåringar, så kallade fjortisar. Är extremt modeintresserade och vill alltid köpa det nya och det som är "inne". Tyvärr lever de i en bubbla och så avskärmade från omvärlden att de inte vet att allt mode kommer med ett par års fördröjning i jämförelse med storstäderna. Sedan tjuvröker dem i grupp och har inte fattat att rökning är helt otrendigt nu för tiden.
5. Bodybuilders. Stora, starka med mottot "harder better faster stronger". Klär sig enbart i Better Bodies-mjukisdress (alternativt enorm t-shirt med avklippta ärmar som gärna får visa lite mage) och tänder på att få prata om sina egna muskler. Dricker shakes och deffar tio månader om året. Gå på gym kan man ju göra oavsett vilken del av landet man bor i. Dessutom tror jag att det är lite status och man blir erkänd (ökänd?) som den starka, farliga värstingen som är uppumpad med eller utan otillåtna preparat..
Lite allmänt om staden och det första intryck som sköljer över en. Om ni någon gång har varit i Östersund måste ni, precis som jag, reagerat över att hela staden är byggd av tegel. Rött fult tegel. Min gissning är att det på 1800-talet var ett enormt tegelöverskott i Sverige. För att lösa detta problem slog landets främsta arkitekter och byggnadsmästare samman sina huvuden och kom på den lysande idén att skicka denna enorma mängd tegel till Östersund! Så länge man hävdade att det är en "up and coming" grej så skulle det kanske fungera. Och Östersundspolitikerna gick på det...
Idag fick jag även reda på att Jämtland har en egen republik med flagga, president, nationalsång och nationaldag. Kom igen liksom. Tror ni mig inte kan ni läsa om det här.
Kom ju på en till grej med Östersundarna, som för att knyta ihop säcken och runda av. De tror, på allvar, att det lever ett sjöodjur i deras lilla pöl.
Jasi inlandsbor. Är det inte det ena så är det det andra.
(ps. jag vet att det finns en massa trevligt och underbart folk i Östersund och många fina sidor av staden också. Därför ger jag en förhandsursäkt av hela mitt hjärta till er med upprörda själar. ds.)
Over and out /T
2009-10-14
Östersund is calling
Dagens blogginlägg publiceras från Nya Pensionatet mitt i Östersunds inte så sprudlande centrum. I skräddarställning, i mjukiskläder med datorn, mobilen och tv:n på en armlängds avstånd trängs jag med mig själv i mina få och hyrda, men mysiga, kvadratmeter. Jag önskar att jag hade haft en kamera med mig, för då hade ni fått en liten cribvisning. När jag kom in i rummet möts jag nämligen av en gammelrosa (och extremt urtvättad) morgonrock med mammaaxelvaddar som låg hopvikt tillsammans med handdukarna på sängen. Jag känner att jag är ytterst tveksam att den är något jag kommer att nyttja under min vistelse här..
Jaha, dagen då? Den har varit ruskigt lärorik och proppad med info. Åkte klockan sex imorse och det var -10grader som minst inåt landet (och jag skymtade även årets första snö). Trots en kopp kaffe innan jag for så blev jag ohanterligt trött efter vägen. Detta tacklade jag med att köra med rutan nedvevad halva vägen och köldchocka kroppen. Problem är till för att lösas. Vaken och med bilen på vägen anlände jag tillsist till Sollidens sjukhem. Vår kursledare är norrman, men även ett språkgeni. Detta resulterade i att föreläsningen hölls på norrska, svenska, engelska, tyska, spanska och lite franska. Lägg till att all kurslitteratur är på engelska/latin och förvirringen är komplett! Denna rödnäseprydda norrman hade även ett hat till Finland vilket vi fick lära oss flera gånger... -"utføre du denne håndtering på pasienten är de bare att han utvandrer til Finland. Han vill å bli død, hvilket kan kjennes bedre enn at bo i Finland. Hejda hejda pasienten!"
Som sagt, en givande dag i alla fall. Men efter sju timmars föreläsning och knäckning av nacken är jag rätt mör nu. Närmast blir det förberedelse inför fredagens föreläsning, fotboll och hetsätning av cashewnötter. Nya tag imorgon!
Hejdå, adjø, farewell, adiós, au revoir, auf wiedersehen
Jaha, dagen då? Den har varit ruskigt lärorik och proppad med info. Åkte klockan sex imorse och det var -10grader som minst inåt landet (och jag skymtade även årets första snö). Trots en kopp kaffe innan jag for så blev jag ohanterligt trött efter vägen. Detta tacklade jag med att köra med rutan nedvevad halva vägen och köldchocka kroppen. Problem är till för att lösas. Vaken och med bilen på vägen anlände jag tillsist till Sollidens sjukhem. Vår kursledare är norrman, men även ett språkgeni. Detta resulterade i att föreläsningen hölls på norrska, svenska, engelska, tyska, spanska och lite franska. Lägg till att all kurslitteratur är på engelska/latin och förvirringen är komplett! Denna rödnäseprydda norrman hade även ett hat till Finland vilket vi fick lära oss flera gånger... -"utføre du denne håndtering på pasienten är de bare att han utvandrer til Finland. Han vill å bli død, hvilket kan kjennes bedre enn at bo i Finland. Hejda hejda pasienten!"
Som sagt, en givande dag i alla fall. Men efter sju timmars föreläsning och knäckning av nacken är jag rätt mör nu. Närmast blir det förberedelse inför fredagens föreläsning, fotboll och hetsätning av cashewnötter. Nya tag imorgon!
Hejdå, adjø, farewell, adiós, au revoir, auf wiedersehen
2009-10-13
Kneg
Första dagen på nya jobbet är genomförd. Och andra dagen har precis tagit sin början. Jag har många bollar i luften, därför får tyvärr mycket annat (som till exempel städning och bloggning) lida. En snabb update här innan jag tar tag i dagen hade jag ändå tänkt hinna med.
Nytt jobb alltså. Kan inte säga så mycket mer än att det känns spännande och allt är nytt. Blev mest inskolad igår, men magkänslan är bra och mina kollegor trevliga.
Ikväll är det basketmatch så jag går direkt från jobb 1 till jobb 2 vilket resulterar i en lång 15timmarsarbetsdag, men jag ska inte klaga. Imorgon klockan 6 åker jag iväg till Östersund för att gå en utbildning inom OMI (ortopedisk medicin) ons-fre och på fredag kväll ska jag hålla en föreläsning för baskeledare i Östersund på uppdrag av basketförbundet. Som sagt...många bollar i luften! Men jag älskar det faktum att jag faktiskt får göra något med mitt liv nu. Dammråttorna och den försummade träningen tar jag igen så småningom...
Nu väntar det nybryggda kaffet, ha en bra dag alla!
/T
Nytt jobb alltså. Kan inte säga så mycket mer än att det känns spännande och allt är nytt. Blev mest inskolad igår, men magkänslan är bra och mina kollegor trevliga.
Ikväll är det basketmatch så jag går direkt från jobb 1 till jobb 2 vilket resulterar i en lång 15timmarsarbetsdag, men jag ska inte klaga. Imorgon klockan 6 åker jag iväg till Östersund för att gå en utbildning inom OMI (ortopedisk medicin) ons-fre och på fredag kväll ska jag hålla en föreläsning för baskeledare i Östersund på uppdrag av basketförbundet. Som sagt...många bollar i luften! Men jag älskar det faktum att jag faktiskt får göra något med mitt liv nu. Dammråttorna och den försummade träningen tar jag igen så småningom...
Nu väntar det nybryggda kaffet, ha en bra dag alla!
/T
2009-10-11
Sweet sunday
Sitter i soffan och myser i min nya tofflor med lurv i . Har hittills har en alldeles underbar söndagsmorgon. Doris väckte mig som vanligt efter 5 för att hon ville gå ut så jag drog mig upp och släppte ut henne i den kalla höstluften. Det är ganska skönt att stick ut huvudet genom fönstret och ta några djupa andetag frisk, kall morgonluft innan man vänder om och kryper tillbaka till den varma sängen.
Vid 10 gick vi upp och åt lite frukost. Jag parkerade i soffan och T gjorde sig i ordning för lite söndagsjobb på hallen. Hon gick för en timme sedan och jag ska träffa henne igen vid 14.00 på Wayne's för en traditionell söndagskaffe. Sist jag pratade med min mamma så tyckte hon att vi fikade jämt och ja, vi fikar nog ganska ofta. Åtminstone dricker kaffe.
Jag fick order om att ta med mig den nya korsordstidningen också så det lär bli en skön eftermiddag med lite geniknölsgnugg över en rykande kopp kaffe i en nersutten caféfåtölj. I like.
Frågan är ju bara vad jag ska hitta på tills klockan börjar närma sig 14 och jag ska gå ner på stan. Känner jag mig själv så kommer den tiden förmodligen även fortsättningsvis fördrivas här i soffan med några av veckans repriser på tvn.
Jag har det riktigt bra ska ni veta!
/A
Vid 10 gick vi upp och åt lite frukost. Jag parkerade i soffan och T gjorde sig i ordning för lite söndagsjobb på hallen. Hon gick för en timme sedan och jag ska träffa henne igen vid 14.00 på Wayne's för en traditionell söndagskaffe. Sist jag pratade med min mamma så tyckte hon att vi fikade jämt och ja, vi fikar nog ganska ofta. Åtminstone dricker kaffe.
Jag fick order om att ta med mig den nya korsordstidningen också så det lär bli en skön eftermiddag med lite geniknölsgnugg över en rykande kopp kaffe i en nersutten caféfåtölj. I like.
Frågan är ju bara vad jag ska hitta på tills klockan börjar närma sig 14 och jag ska gå ner på stan. Känner jag mig själv så kommer den tiden förmodligen även fortsättningsvis fördrivas här i soffan med några av veckans repriser på tvn.
Jag har det riktigt bra ska ni veta!
/A
2009-10-10
Nedansjö
Picknickdax igen! En av våra specialiteter these days. Med mössor, tjocktröja och kaffetermos tog vi fröken Kia och åkte ut med siktet inställt på obestämd destination. Vi hamnade vid Nedansjö bortanför Matfors och hittade ett litet smultronställe som vi slog läger vid. Underbart!
Här ser ni resultatet av en riktigt lyckad dag!
Här ser ni resultatet av en riktigt lyckad dag!
2009-10-09
Fredagsmys
Fredag fredag fredag. Härligt och välkommen. Min dag har bestått av lite jobb, möte, ärenden, träning, fix o plock. För att uppnå en härlig start på en mysig fredagskväll inhandlade jag tacosgrejer innan Anna kom hem och nu har vi precis avnjutit en härlig monstermiddag.
Här om dagen plockade jag vackra lönnlov i alla färger som jag har torkat. Jag hade en vision att skapa en typ av bordsdekoration och använda mig av en batteridriven ljusslinga. Resultatet blev sådär, men ljusskenet blev mysigt och det ser i alla fall höstigt ut på bardisken!
Hoppas alla ni där ute också får en trevlig fredagskväll!
Puss & kram /T
Här om dagen plockade jag vackra lönnlov i alla färger som jag har torkat. Jag hade en vision att skapa en typ av bordsdekoration och använda mig av en batteridriven ljusslinga. Resultatet blev sådär, men ljusskenet blev mysigt och det ser i alla fall höstigt ut på bardisken!
Hoppas alla ni där ute också får en trevlig fredagskväll!Puss & kram /T
2009-10-08
Min polisfru
Idag ringde jag Anna på jobbet:
Jag: - "Hej! Vad gör du?"
Anna: - "Jag sitter i källaren och putsar mitt vapen"
Shit, jag bor verkligen med en polis. Coolt.
/T
Jag: - "Hej! Vad gör du?"
Anna: - "Jag sitter i källaren och putsar mitt vapen"
Shit, jag bor verkligen med en polis. Coolt.
/T
Det rullar på, i 110km/h
Ja, jösses vad det rullar på. Idag gjorde jag klart med ett nytt jobb! (Woho! jag hoppar och skuttar i glädjecirklar på parkettgolvet)
Jag jobbar på att samla titlar, som helst av allt ska låta lite knepiga och internationella. Mitt mål är att kunna lägga upp historiens längsta och mest invecklade titelbeskrivning på hitta.se... Som ni vet sedan tidigare så slänger jag mig med begreppen physio/team manager inom basketvärlden. Tidigare i veckan har jag bokat in föreläsningar på uppdrag av basketförbundet, vilket alltså gör mig berättigad att slänga mig med föreläsartiteln. Och idag knöt jag ihop säcken på riktigt och är härmed webmaster/fotograf/marknadsassistent åt KollaCity. Jobbet känns jättespännande och det ska bli kul att få utlopp för lite kreativitet. Att jag får kombinera mina intressen, sjukgymnastik inom idrott och kreativitet, web och kundkontakt, känns fantastiskt och jag känner mig lyckligt lottad. Jag hoppas verkligen och tror att det här kommer att bli bra!
/T
Jag jobbar på att samla titlar, som helst av allt ska låta lite knepiga och internationella. Mitt mål är att kunna lägga upp historiens längsta och mest invecklade titelbeskrivning på hitta.se... Som ni vet sedan tidigare så slänger jag mig med begreppen physio/team manager inom basketvärlden. Tidigare i veckan har jag bokat in föreläsningar på uppdrag av basketförbundet, vilket alltså gör mig berättigad att slänga mig med föreläsartiteln. Och idag knöt jag ihop säcken på riktigt och är härmed webmaster/fotograf/marknadsassistent åt KollaCity. Jobbet känns jättespännande och det ska bli kul att få utlopp för lite kreativitet. Att jag får kombinera mina intressen, sjukgymnastik inom idrott och kreativitet, web och kundkontakt, känns fantastiskt och jag känner mig lyckligt lottad. Jag hoppas verkligen och tror att det här kommer att bli bra!
/T
2009-10-06
En dag på jobbet
En svettig sko i ena handen, en skadad Johan Pierre i andra handen och vaktmästarnyckelknippan runt halsen. Allt resulterade dock tillslut i en skön seger och två viktiga pinnar.2009-10-05
En av mina fina vänner
Idag fick jag ett mail av Maria och jag blev så glad. Det gav mig ett jätteil av saknad bakom bröstbenet. Men jag är galet stolt över henne. Snart reser hon till Berlin för att riva murar och bygga broar och dansa skjortan av alla hon möter, hurra för det!
/T
Gameday
Idag är det dags igen. Basketdrabbing mellan Dragons och Örebro kl 19:04. Nej, inte 19:00 utan 19:04 är det uppkast.
Det ska bli kul. Alla som har vägarna förbi kan väl göra mig sällskap i drakborgen och klappa takten.
Det ska bli kul. Alla som har vägarna förbi kan väl göra mig sällskap i drakborgen och klappa takten.
2009-10-04
ShoeMania
En dag på birsta city resulterade i skoinköp över våra tillgångar. Dessa små godingar värmer dock gott i vinter. Jobbskor och matchande tofflor till oss båda slank också ner i inköpskorgen. Sedan lite annat smått och gott. Vigillare!
Lite avrapp.
Regnet slår mot fönsterrutorna och vi sitter inne och avrapporterar vad som hänt under kvällen. Jag hade inte så mycket att skriva så jag hinner avrapportera lite här på bloggen också innan vi är klara. vi slutar 03.00 i natt så jag tror inte att vi kommer hinna ut i mörkret och regnet igen om det inte kommer in något larm.
Det har varit en ganska lugn kväll och natt nu också. Det har iofs hänt mer och varit mer folk ute men det har inte blivit någonting av någonting. Vi har letat bilar som kommit in via några olika tips om att det är fuffens på gång men inte hittat någon av dem. Det känns som att vi tyvärr legat steget efter hela passet. Men så är det ibland, ingen träff.
Den andra ångepatrullen med min aspirantkollega Marcus har varit, eller är fortfarande i Sundsvall och assisterar. Eftersom att det tar en timme att åka mellan Ånge och Sundsvall så hoppas jag att Marcus kan låsa in sina grejer där när han slutar. Det måste kännas otroligt ovärt för honom att måsta åka tillbaka till Ånge bara för att åka med mig till Sundsvall igen senare i natt. Dessutom skulle ju jag bli tvungen att vänta på honom här halva natten vilket inte känns så kul.
Jag ser nu att dem är inte klara på platsen i Sundsvall än. Suck. Jag skulle gärna vilja sluta på utsatt tid om 45 minuter vilket är omöjligt om han ska tillbaka hit. Jag har ju äntligen någon som väntar på mig där hemma igen (förutom smågummorna Doris & Ella).
Just nu saknar jag sängen och värmen mer än jag gjort på länge!
A
Det har varit en ganska lugn kväll och natt nu också. Det har iofs hänt mer och varit mer folk ute men det har inte blivit någonting av någonting. Vi har letat bilar som kommit in via några olika tips om att det är fuffens på gång men inte hittat någon av dem. Det känns som att vi tyvärr legat steget efter hela passet. Men så är det ibland, ingen träff.
Den andra ångepatrullen med min aspirantkollega Marcus har varit, eller är fortfarande i Sundsvall och assisterar. Eftersom att det tar en timme att åka mellan Ånge och Sundsvall så hoppas jag att Marcus kan låsa in sina grejer där när han slutar. Det måste kännas otroligt ovärt för honom att måsta åka tillbaka till Ånge bara för att åka med mig till Sundsvall igen senare i natt. Dessutom skulle ju jag bli tvungen att vänta på honom här halva natten vilket inte känns så kul.
Jag ser nu att dem är inte klara på platsen i Sundsvall än. Suck. Jag skulle gärna vilja sluta på utsatt tid om 45 minuter vilket är omöjligt om han ska tillbaka hit. Jag har ju äntligen någon som väntar på mig där hemma igen (förutom smågummorna Doris & Ella).
Just nu saknar jag sängen och värmen mer än jag gjort på länge!
A
Sundsvall - Umeå - Sundsvall
Måste också passa på att sammafatta min helg i Umeå. Eftersom timmen är sen och jag har en skönhetssömn att vänta så blir det kortfattat.
Jag lämnade igen fiestan med en lättnad, hade miniexpedition med trevligt sällskap i I20-skogen, drack take-away-kaffe och tjuvinvigde kanelbullens dag. Jag åt gott och drack gott hela helgen, utan undantag. Jag kidnappade min systerdotter, fyllde henne med socker och imiterade en galopperande häst genom hela torget med henne som ylande cowboy på min rygg. Jag fikade med min storebror och mina brorsbarn och konstaterade att jag älskar kvalitetstid. Jag gjorde en nostalgitripp på Midgårsskolan och beundrade Sofias arbete över en kopp kaffe. Jag träffade Tobbe och GP, drack årets godaste Chai Latte som Lisa gjorde åt mig på Barrista och träffade för övrigt alla andra i laget på en tidig morgonträning på Nolia. Jag träffade fantastiska Sanna, Frida, deras karlar och Emmor x 3 under helgen. Jag umgicks med min pappa och fick vara ute i skogen med världens lyckligaste hund. Jag hann med att se Sofias fina lägenhet och fick mig också en skymt av Sanna Å som planterade ett yogafrö i mig. Och jag njöt verkligen av att få vara i Umeå några dagar.
Nu ska jag sova. Borta bra men hemma bäst.
/T
Jag lämnade igen fiestan med en lättnad, hade miniexpedition med trevligt sällskap i I20-skogen, drack take-away-kaffe och tjuvinvigde kanelbullens dag. Jag åt gott och drack gott hela helgen, utan undantag. Jag kidnappade min systerdotter, fyllde henne med socker och imiterade en galopperande häst genom hela torget med henne som ylande cowboy på min rygg. Jag fikade med min storebror och mina brorsbarn och konstaterade att jag älskar kvalitetstid. Jag gjorde en nostalgitripp på Midgårsskolan och beundrade Sofias arbete över en kopp kaffe. Jag träffade Tobbe och GP, drack årets godaste Chai Latte som Lisa gjorde åt mig på Barrista och träffade för övrigt alla andra i laget på en tidig morgonträning på Nolia. Jag träffade fantastiska Sanna, Frida, deras karlar och Emmor x 3 under helgen. Jag umgicks med min pappa och fick vara ute i skogen med världens lyckligaste hund. Jag hann med att se Sofias fina lägenhet och fick mig också en skymt av Sanna Å som planterade ett yogafrö i mig. Och jag njöt verkligen av att få vara i Umeå några dagar.
Nu ska jag sova. Borta bra men hemma bäst.
/T
Bussinsikt och åldersnoja.
Idag skulle jag åka buss från Ersboda ner på stan och hälsa på Sofia i hennes nya lägenhet innan jag skulle åka hem till Sundsvall. Jag ska på en gång erkänna att jag inte är en van bussresenär. Rättare sagt är det flera år sedan jag åkte buss i Umeå. Ute regnade det och eftersom jag hade blivit billös under torsdagen, inte hade någon hemma i huset som kunde skjutsa mig, skulle ha med mig packning och hade skavsår på tre av fem tår på ena foten så bestämde jag mig för att byta promenaden mot en trogen buss nummer åtta.
Jag hade ingen aning om vad det kostade nu för tiden, men jag letade fram en tidtabell och gladdes över att layouten var densamma som för tio år sedan. Väl ute vid hållplatsen möttes jag av en glaskur fylld av 17-åringar som enligt min mening borde varit varmare klädda och mindre högljudda. Min pensionärsstämpel kommer redan där.
Efter några minuters väntan överhörde jag ett samtal mellan två tjejer. Jag hinner uppfatta ordet mobilbiljett och drabbas av en lättare panik. Med insikten att tekniken utvecklats sedan jag sist betalade min biljett med enkronor tränger jag mig in i hållplatsens kärna för att läsa mig till hur jag skulle gå tillväga för att lösa detta modernitetsproblem. Pensionärsstämpel två.
Tillsist kommer bussen och jag visar stolt upp min mobiltelefon för chauffören och förutom att displayen hunnit släckas så att mannen bakom ratten ler snällt och frågar "ser du verkligen något på den där?" (och en tjej fnissar bakom min rygg), så gick entrén smärtfritt. Bussen var rätt fullsatt, så efter en snabb överläggning med mig själv och med chansen att undvika en ödesdiger runwaywalk i mittgången tog jag första bästa lediga plats. Det blev platsen just bakom chauffören. En ensam sittplats. Avsedd för funktionshindrade och äldre. Pensionärsstämpel tre.
Där satt jag på min pensionärsplats och tittade ut över alla uppiffade 17-årigar som trängdes med varandra. Väl framme vid min hållplats började jag gå mot utgången lite innan bussen hade stannat, vilket alla kan räkna ut resulterade i att jag tappade balansen lite vid inbromsningen, var tvungen att parera med något som liknade ett brysselsteg och fick hugga tag i en av stolparna. Tackade mig själv för att jag fick tag i en stolpe istället för en aggressivt inställd, 3,5%-onykter och hormonstinn tonårspojke. Ändå pensionärsstämpel fyra.
Sista stycket i denna saga slutade med att jag stod framför dörrarna. Och såklart väntade jag på att dem skulle öppnas. Jag väntade och väntade. Sedan sträcktes en arm fram bakom mig och tryckte på en knapp så att dörren öppnades. Jag insåg då än en gång att tiderna förändrats. På min tid öppnades minsann dörrarna automatiskt av chauffören. Jag skämdes och gick av. Hade jag varit hund hade jag definitivt haft svansen mellan benen. Pensionärsstämpel fem. Tackarrr. Jag tror att det dröjer ett tag innan jag åker buss igen.
/T
Jag hade ingen aning om vad det kostade nu för tiden, men jag letade fram en tidtabell och gladdes över att layouten var densamma som för tio år sedan. Väl ute vid hållplatsen möttes jag av en glaskur fylld av 17-åringar som enligt min mening borde varit varmare klädda och mindre högljudda. Min pensionärsstämpel kommer redan där.
Efter några minuters väntan överhörde jag ett samtal mellan två tjejer. Jag hinner uppfatta ordet mobilbiljett och drabbas av en lättare panik. Med insikten att tekniken utvecklats sedan jag sist betalade min biljett med enkronor tränger jag mig in i hållplatsens kärna för att läsa mig till hur jag skulle gå tillväga för att lösa detta modernitetsproblem. Pensionärsstämpel två.
Tillsist kommer bussen och jag visar stolt upp min mobiltelefon för chauffören och förutom att displayen hunnit släckas så att mannen bakom ratten ler snällt och frågar "ser du verkligen något på den där?" (och en tjej fnissar bakom min rygg), så gick entrén smärtfritt. Bussen var rätt fullsatt, så efter en snabb överläggning med mig själv och med chansen att undvika en ödesdiger runwaywalk i mittgången tog jag första bästa lediga plats. Det blev platsen just bakom chauffören. En ensam sittplats. Avsedd för funktionshindrade och äldre. Pensionärsstämpel tre.
Där satt jag på min pensionärsplats och tittade ut över alla uppiffade 17-årigar som trängdes med varandra. Väl framme vid min hållplats började jag gå mot utgången lite innan bussen hade stannat, vilket alla kan räkna ut resulterade i att jag tappade balansen lite vid inbromsningen, var tvungen att parera med något som liknade ett brysselsteg och fick hugga tag i en av stolparna. Tackade mig själv för att jag fick tag i en stolpe istället för en aggressivt inställd, 3,5%-onykter och hormonstinn tonårspojke. Ändå pensionärsstämpel fyra.
Sista stycket i denna saga slutade med att jag stod framför dörrarna. Och såklart väntade jag på att dem skulle öppnas. Jag väntade och väntade. Sedan sträcktes en arm fram bakom mig och tryckte på en knapp så att dörren öppnades. Jag insåg då än en gång att tiderna förändrats. På min tid öppnades minsann dörrarna automatiskt av chauffören. Jag skämdes och gick av. Hade jag varit hund hade jag definitivt haft svansen mellan benen. Pensionärsstämpel fem. Tackarrr. Jag tror att det dröjer ett tag innan jag åker buss igen.
/T
2009-10-03
Antiklimax
Det blev inget paaw, inget bang eller boom eller smack. Det blev bara boring!!! på jobbet igår natt. Det hände verkligen ingenting! Det var totalt folkdött överallt. Det spelade ingen roll vem det var, om det så var en tant som var ute och gick med stavarna så var vi tvungna att stanna, hissa ner rutan och fråga var alla höll hus.
Det mest pulshöjande på hela kvällen var när jag och Gabriella som jag jobbade med höll på att köra över en räv. Händelsen resulterade i en snabb inbromsning och två klassiska tjejskrik (Aah!!)
Som tur var hann räven smita undan och vi kunde fortsätta patrullera den tomma natten i inlandet.
2009-10-01
A thursday off
Terese har just åkt och jag har landat i soffan för en ledig dag på egen hand. Solen skiner ute så jag tror att jag ska gå ut en sväng innan tv-eftermiddagen börjar. Terese som har lite rutin på hemmafruandet har tipsat om att kl 12:45 börjar tv-eftermiddagen med Ellen DeGeneres Show. Efter det löser enligt henne sebara program av varandra. Så i brist på annan sysselsättning så har jag iaf en backup plan.
Förutom en ledig torsdag så är det jobb som gäller i helgen. Äntligen får jag byta ut finbyxorna mot uniformen igen. Känna tyngden i bältet och trycket från västen. Det ska bli riktigt kul att jobba ute en helg igen. I morgon fredan gör jag 17-02 och lördag 18-03.
Nu är det plocka ur diskmaskinen som stor på schemat och sen ska tvättiden bokas om. Efter det en promenad runt Södermalm och en liten handling kanske.
A
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)