Idag gjorde jag ett fotojobb hos en optiker. Stötte då på denna lilla maskot som bodde i butiken. En trevlig butiksinnehavare med charmigt underbett.Precis när jag skulle cykla hem idag från hallen så kunde jag inte hitta min mobil någonstans. Jag visste att jag precis hade gått och burit omkring på den, men den var alltså spårlöst försvunnen. Efter en stunds letande bad jag Pontus att ringa mig så att vi kunde lokalisera Lily Allens melodi någonstans. Signalerna gick fram och hördes tydligt, men hur mycket jag än letade på mig själv och i min omgivning så kunde jag inte hitta den lilla manicken. Tillslut såg jag den. Den låg under lite papper... i papperskorgen! Faktum var att jag då minns att jag precis burit omkring på en massa skräp, plus min telefon. Tydligen var simultanförmågan inte så dominant, när det då visade sig vara "släng allt eller inget"-metoden som gällde. Kanske finns det andra förklaringsmodeller till varför jag slängde min telefon i soporna..
1. Jag vill avskärma mig från min omvärld totalt och gör allt i min makt
2. Jag längtar längtar längtar så mycket efter min nya iPhone 3GS och vill inte vänta mer
3. Det börjar gå utför... Jag tappar fotfästet och struktur på livet vilket resulterar i ett konstigt beteende.
/T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar