Ute är det grått och fuktigt. Det gör mitt hår krulligt och ostyrsligt på ett ofint sätt och fötterna fuktiga genom skorna. Det var en tung morgon att kliva upp. Jag minns att jag mumlade något på mitt morgonlåtsasspråk till Anna i ottan för att sedan kollapsa igen på kudden. Visst, det är underbart att solen (det vill säga ljuset) kommer redan 5.56 och inte försvinner förrän 18.03. Det är hela tolv timmar och sju minuter med energigivande ljus. Det ska åtminstone vara energigivande sägs det. Det känns på något sätt ändå tröstlöst när det bara är slaskblask ute och kalla vindar från havet. Jag vet att det är tjatigt att tjata om längtan efter värme och vårkänslor. Alla gör det. Var och varannan vill ha bruna ben och höra sitt livs melodi i form av fågelkvitter, göra hoppsasteg längs strandkanten och spendera ledigheten med att skriva framtidsplaner i sanden. Jeje, klyschigt och uttjatat jag vet. Men jag längtar i alla fall.
/T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar