"Vi lurar små barn, vi lurar så barn..."

Ikväll på träningen trodde jag att jag blivit tokig. Jag hörde panflöjtsmelodier i mitt huvud. Tillslut samlade jag mod till mig och frågade om någon annan hörde samma sak. Och det visade sig tack och lov att jag inte var tokig, det var bara den lokala glassbilen som cruisade runt med den säregna melodin från "Best Of Panflute -89"...typ.

Jag skrattade. Anna skrattade. Vi såg även denna glassbil. Eller snarare "ombyggd vit skåpbil fylld med glass". Tydligen fanns den gamla hederliga blåvita också kvar, men detta vrålåk med panflöjtsbudskap var en konkurrent. Underbart!

Under träningens gång (för ja, Matfors är litet och man hörde panflöjten under hela rutten) spårade detta ur och jag och Anna hann med vår fantasi skapa en skräckfilm av det hela. Något i stil med en sliten zombieglassgubbe med en rostig, gnisslande glassbil fylld med tortyrredskap och hemskheter. Till detta ett obehagligt soundtrack av panflöjt.

Jag kan typ inte tänka mig en läskigare b-rulle.

/T

Ps. Jag googlade just "konkurrent till hemglass" och denna vita glassbil var tydligen ingen jätteovanlig syn i våra svenska kvarter. Huvva, jag har levt i en skyddad bubbla hela mitt liv. Vilket uppvaknande. Ds.