Ytterligare en bilincident till samlingen

Igår hade jag en lång och rätt jobbig dag. På väg hem från jobb på hallen, vid sjusnåret, slirade jag in på ICA för att handla middagsmat. Då hade jag varit igång hela dagen och inte ätit på alldeles för länge. Mitt blodsocker var kört i botten och jag var trött. In på ICA, jalla jalla, handla snabbt, tränga sig förbi segisar bland trånga hyllabyrinter, dra kortet och så ut igen! När jag väl kom till bilen (med kassen i ena handen och mobiltelefonen vid örat) och skulle låsa upp dörren så händer det inget. Meckar på och försöker få mina två armar att räcka till tre saker, men det slutar med att jag får ställa ner kassen och ta ett djupt andetag. För hur svårt ska det egentligen vara att låsa upp en bildörr med ett knapptryck?!

Till det här hör att min bilnyckel har varit lite seg på slutet. Förmodligen ett batteri i nyckeln som borde bytas. Men vad är sannolikheten att det här batteriet ska dra sin sista suck från det att jag låst bilen och gått in på ICA, tills det att jag kommer tillbaka fyra minuter senare? Det finns ju inte på världskartan.

Jag står ett tag och riktar och skjuter hej vilt med min nyckelöppnare. Försöker med olika tekniker som att skjuta från höften, hålla in knappen länge, göra dubbeltryck... ja ni förstår. Ser efter en stund att blinkersen lyser på höger sida varje gång jag trycker. Eller ja, nåt gult lyser i alla fall. Det var ju skumt. För dessa lyser ju när bilen är öppen, men bilen var ju fortfarande låst. Det säkerhetsställde jag många gånger genom att hänga hela min vikt på handtaget och rycka. Min slutledningsförmåga i detta tillstånd är inte att skryta med. Istället för att tänka logiskt blir jag förbannad för att hela bilen verkat paja."Halva bilen lyser när jag trycker på öppnaknappen, men bilen är fortfarande låst, hmmm" Så tänkte jag, som att bilen typ skulle ha fått en stroke och blivit halvsidesförlamad.

Sedan började jag med nästa projekt. Att försöka få in nyckeln i låset, the old fashioned way. För hur svårt är det egentligen, det borde väl gå?! Men nej nej, det gick ju verkligen inte. Nyckeln passade ju inte ens. "Måste man ha en speciell nyckel för att öppna låset på dörren?" Här någonstans började jag tänka att jag förmodligen tappat det totalt. Hur kan man vara så handlingsförlamad att man inte ens får upp sitt eget billås? Istället för att försöka hacka mig in i låset på ett brutalt och icke genomtänkt vis, så plockade jag upp telefonen för att ringa Anna och gråta ut och vara förbannad. Jag tar då ett steg tillbaka....

.... och ser att jag försökt bryta mig in i en mörkblå Passat...

....som står parkerad bredvid vår mörkblå KIA....

Någon slags självbevarelsedrift slog då in och fick mig att agera blixtsnabbt. Jag tog ett djupt andetag, höll andan och slängde en snabb blick över axeln för att försäkra mig om att ingen sett min show, tog min kasse och småsprang runt bilen och skyndade mig in i min väl upplåsta bil. Alla pusselbitar föll på plats. Min bil hade tappert försökt signalera med alla sina blinkers att "hej här står jag din idiot!", men i min tunnelseendetillstånd hade jag tappat förståndet. När jag satt i förarsätet med stängd dörr ville jag bara slå huvudet mot ratten. Istället skyndade jag mig därifrån och hem till säkerheten.

Väl hemma drog jag filten över mig.

Tack för att jag fått lätta min hjärta /T