...jag råkade få betala lite för mycket på lunchen idag. Kortköpet var redan genomfört och kön växte upp som ett åskmoln bakom min rygg. Det stressade cafébiträdet darrade på läppen och bad att få kompensera för misstaget. Inga problem tänkte jag. När jag sedan packade upp min lunch tillbaka på jobbet och såg den lilla "överraskning" som jag fått som plåster på såren brast jag ut i skratt. Så himla omtänksamt och bra problemlösningstänk, men kom igen?! Chokladbiten hann inte ens studsa mot gommen innan den upplöstes i molekyler och försvann någonstans mellan gapet och magsäcken. "Liten men naggande god" vill jag minnas att ett ordspråk lyder? /T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar