Jag var just med om något märkligt. Jag gick på stan i min egen lilla värld. Helt plötsligt cyklar det upp en ung kille precis bredvid mig. Han såg ut som en liten Dogge Doggelito på The Latin Kings-tiden. Han börjar cykla i stora cirklar runt mig, precis som de tuffa grabbarna på skolgården när man gick i trean. Jag visste inte riktigt vilken känsla jag skulle låta infinna sig. Om jag skulle blir rädd eller full i skratt. Han lyfte upp hakan och tittade på mig snett under ifrån sin stora lila kepsskärm. Sen sa han "Duuu tjejen. Du ska vara lite mer rädd om den dära (och så pekade han på mitt nyckelband som hängde ut från jackfickan). Jävligt lätt och sno skaru veta. Jääävligt lätt. Och det vill man ju inte ska hända en brud som du va. Häng den runt halsen eller nåt. Tja!" Och så cyklade han iväg hetsigt (det var nästan så att jag förväntade mig att han skulle stegra med cykeln som grädden på moset).
Jag tackade lite för sent och jag vet inte om han hörde mig. Jag stoppade in nyckelbandet och drog åt fickan, sen blev jag helt ställd och full i skratt. För det var ju himla snällt av honom. Jag vill inte ta för givet att han själv sysslade med att extraknäcka som ficktjuv, men jag har åtminstone fått ett vänligt råd från en som hade oroväckande mycket information om det. Haha, that's a first. /T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar