Nu är vi hemma från motionsturen. Det blev sidsjön runt, vilket är en väldigt lagom runda. Dit, runt och hem kanske det är 5-6 km. Doris är inte återfunnen än vilket inte känns speciellt kul. Vi har dock gett upp tanken på att hitta henne och får nog snällt bara vänta till hon kommer hem. Tidsintervallet för när man blir orolig har hittills ständigt förlängts vilket kan kännas som viss tröst men inte så mycket..
När hon började vara ute så blev jag orolig så fort hon var utom synhåll. Sen blev jag orolig när hon varit borta en en timme, sen efter tre osv. Midsommarafton förra året försvann hon i 13-14 timmar och var borta över natten vilket var en riktigt pärs. Då kunde jag knappt sova och var ute och letade i flera timmar. Självklart dök hon upp på stugtrappan morgonen därpå. Förra veckan var hon ute här på Södermalm i 10 timmar kanske om kom hem mitt i natten. Nu har hon snart varit borta ett dygn. Fönstret står öppet och vi hoppas på att hon dyker in när som helst nu.
Nu blir det dusch och sen ska vi ner en sväng på stan och shoppa lite innan det blir en skön hemmkväll skulle jag tro. Imorgon är jag ledig och sovmorgon är redan bokat och godkänt.
/A
2009-06-18
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Förstår till fullo eran oro. Terese har säkert berätta om hur jag dagligen i en vecka letade Musse och satte in annaons i VK t.o.m.När jag till sist sörjt ut honom, stod han bara en vacker dag utanför dörren och jamade som om inget hänt. Norsk Skogskatt (vilket Doris väl är?) har en tendens att förflytta sig på stora områden i perioder. Berit och Folkes katt var borta i en månad för några somrar sedan. Är det en tröst??
Skicka en kommentar