Ja, jag försöker skapa mig lite vardagsrutin åtminstone. Kaffe är till för att göra mitt liv inrutat. Jag känner att jag kanske lägger lite väl mycket tyngd i kaffets uppgift, men jag måste göra mitt bästa för att inte hamna i apatins klor som nybliven officiellt arbetslös. Som sagt, jag dricker kaffe och har två manodepressiva katter i min närhet. Jag tror på allvar att Doris kan se spöken (eller möjligtvis är besatt själv), för ibland rivstartar hon på parketten och sprätter iväg för att sedan titta skräckslaget ut i tomma intet. Tur att det numera finns mer yta att slira runt på jämfört med de trettio hon hade tidigare.
Halv sju ringde väckarklockan imorse och en hyresvärdssnubbe kom hit och hälsade på. Han jobbade tills svetten lackade på pannan för att få fast namnskylten på dörren. När jag ändå var uppe och färdig så skjutsade jag Anna till Cophouse för att sedan storhandla diverse prylar som fattades. Väl hemma igen tog jag på mig elektrikerrocken och bestämde mig för att göra min superelektriker till far nöjd! Sagt och gjort, jag kopplade, skalade kablar, snurrade ihop, skarvade, mekade, skruvade, svettades, bet mig i tungan och höll på att trilla av den rangliga pallen. Dock kan jag nu stoltsera med att alla lampor sitter uppe och fungerar! (okej, nu när jag skrev det så lät det lätt, men lamporna krävde några specialare som försvårade allt :) ).
Nu är kaffet uppdrucket och jag tänkte ta mig än målarpenseln lite. Måste hålla raska steg för att kunna bli nominerad till det mest effektiva hemmafrun genom tiderna.
Over and out vänner
/T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar