Östersund is calling

Dagens blogginlägg publiceras från Nya Pensionatet mitt i Östersunds inte så sprudlande centrum. I skräddarställning, i mjukiskläder med datorn, mobilen och tv:n på en armlängds avstånd trängs jag med mig själv i mina få och hyrda, men mysiga, kvadratmeter. Jag önskar att jag hade haft en kamera med mig, för då hade ni fått en liten cribvisning. När jag kom in i rummet möts jag nämligen av en gammelrosa (och extremt urtvättad) morgonrock med mammaaxelvaddar som låg hopvikt tillsammans med handdukarna på sängen. Jag känner att jag är ytterst tveksam att den är något jag kommer att nyttja under min vistelse här..

Jaha, dagen då? Den har varit ruskigt lärorik och proppad med info. Åkte klockan sex imorse och det var -10grader som minst inåt landet (och jag skymtade även årets första snö). Trots en kopp kaffe innan jag for så blev jag ohanterligt trött efter vägen. Detta tacklade jag med att köra med rutan nedvevad halva vägen och köldchocka kroppen. Problem är till för att lösas. Vaken och med bilen på vägen anlände jag tillsist till Sollidens sjukhem. Vår kursledare är norrman, men även ett språkgeni. Detta resulterade i att föreläsningen hölls på norrska, svenska, engelska, tyska, spanska och lite franska. Lägg till att all kurslitteratur är på engelska/latin och förvirringen är komplett! Denna rödnäseprydda norrman hade även ett hat till Finland vilket vi fick lära oss flera gånger... -"utføre du denne håndtering på pasienten är de bare att han utvandrer til Finland. Han vill å bli død, hvilket kan kjennes bedre enn at bo i Finland. Hejda hejda pasienten!"

Som sagt, en givande dag i alla fall. Men efter sju timmars föreläsning och knäckning av nacken är jag rätt mör nu. Närmast blir det förberedelse inför fredagens föreläsning, fotboll och hetsätning av cashewnötter. Nya tag imorgon!

Hejdå, adjø, farewell, adiós, au revoir, auf wiedersehen