Det här är utsikten från mitt kontor. Snö, snö, snö.
Kom igen snön, ge upp! Ge dig, lägg ned vapnet, ge efter, upphör, stoppa, hejda, avblås, stäng av, gör uppehåll, kom till ett slut, ta slut, avsluta, lägg av, avbryt, säg upp dig, begär avsked. Lämna plats åt solen och våren!
Jag får en klaustrofobisk känsla av att jag snart snöar in. Och dagen startade på sämsta möjliga vis då jag bestämde mig för att försöka rädda lilla kissemissen Ella som vägrade komma in på grund av tre gigantiska traktorer som stod och grävde utanför fönstret (vilket är en helt annan historia. Jag avskyr vägarbetare som vägrar ta hänsyn till morgonharmoni.. fast jag egentligen fattar att dom bara gör sig jobb, men jag skulle bara önska att dom grävde i den isiga asfalten lite tystare). Jaja, hur som helst. Jag skulle i alla fall rädda Ella så att jag kunde gå till jobbet med gott samvete och vetskapen att båda kissarna var inne i värmen.
Detta räddningsprojekt resulterade i att jag plumsade till midjehöjd bakom förrådet. Dåliga skor, dåliga kläder och en ovillig katt blev istället för en lyckad insats bara en dålig start på dagen, blöta strumpor och byxor, en utedag för Ella och en purken inställning till snön från min sida...
/T
1 kommentar:
trots att jag är en vinterälskare måste jag också erkänna att jag längtar en del efter vår och sommar. alltså bara grejen att få tillbaka sin gamla gångstil. att kunna trippa lite igen. få en studs i gången igen. är så trött på att gå i täckbyxor och vinterskor med tunga kliv som inte lyfter mer än en halv cm. känns som att man väger 120 kg hela tiden!
Skicka en kommentar