Dränerad.

Jag har haft en dag av mindre bra karaktär. Sen plågar det mig att jag måste vara själv. Och jag saknar min andra hälft. Mitt yang. Min grädde på moset. Mitt prick över i:et. Sen när jag promenerar hem från hallen, upp för berget, efter att ha handlat en tung matkasse, med obehaglig träningsvärk i benen, i stövlar med klack, i snöblask utan dess like, går axelremmen på väskan sönder! Dragkedjan åker upp på ena sidan och delar av mitt innehåll hamnar i blaskslasket. Det bara händer inte.

/T