Bad hair day

Precis som vanligt så väcktes jag av min trotjänare till väckningssignal "sundays" 05:45 imorse. Precis som vanligt ställde jag också direkt om larmet till 06:00. 06:01 välte jag mig sedan ursängen för att gå in på toan och gripas av min första luggpanik. Den halvtimme som jag har till mitt förfogande på morgonen och som vanligtvis räcker till alla bestyr och lite extra räckte imorse bara till att konstatera att luggfnasket stod åt alla håll och inte ville lyda mitt frenetiska kammande och tillrättaläggande. Shit shit shit. Jag vill inte ha lugg längre hann jag tänka och kände hur det sved bakom ögonlocken när jag insåg att jag vet att hår växer 0,3 mm per dag och att det alltså kommer att ta 15 månader innan de 15 centimeter hår som numera ligger i dammsugarpåsen har växt ut igen.

Allt blev stressigt och jag blötte, blåste, kammade och sprayade om vart annat. Jag har två virrlar på var sin sida av pannan som gör att något annat än mittbena aldrig varit aktuellt tidigare. Jag har försökt, men har aldrig varit tjejen som ids lägga ner tid på att stå och fixa håret – förrän nu. Nu har jag verkligen inget val. Den forna mittbenan gör att jag står med en stor tältöppning i pannan som spretar åt alla om jag inte anstränger mig lite för att fixa till luggen innan jag visar mig för folk. The old days are gone. Schwop-up-i-en-svans räcker inte bara längre.

Men, jag måste säga att jag ändå lyckades tillslut att få ihop luggen och jag kunde något försenad åka iväg till jobbet. Väl här har jag bara fått komplimanger över min nya look. Ingen vågar väl säga annat i och för sig. Men hur som helst så är jag på ganska bra humör nu och jag kommer nog överleva luggen ett tag till. Det är förmodligen en vanesak som någon tidigare poängterat här på bloggen. /A