Vi trotsade vädergudarna igår och lät Kian bestiga Norra Berget med några oroande regndroppar på rutan. Kaffetermosen var igenkorkad, mackorna folieinslagna och Saras fina hallonmuffins svettades i den 100% luftfuktigheten. Men inget kunde stoppa oss, för utflykt skulle vi minsann ha! Med Sundsvall som utsikt slog vi läger på en berghäll och Tomas var övertygad om att det skulle bli en strålande kvällssol. Jag undrar om vi hann ta en tugga av våra medhavda mackor innan det började regna, jag minns inte riktigt. För ja, regnet var då ett faktum. Av principsak tror jag att vi till en början hade en tyst överenskommelse att alla skulle ignorera regnet och låtsas som att solen sken. Liksom sopa regnet under mattan.. Problemet är att det inte var en långsiktig lösning. Speciellt inte när de enstaka regndropparna istället blev ett konstant duggregn. Klassisk svensk sommar, jo jag tackar.
Efter att vår kvartett bitit ihop utan klagan och istället kommit med positiva kommentarer som "det är ju mysigt när det regnar" eller "det är ju tur att det åtminstone inte blåser", kom Sara på den ultimata idén. Eftersom vi inte var klara med vårt picknickande utan ville sitta kvar en stund till (men gärna utan att bli genomblöta), vände vi liksom på kakan. Bak och fram, upp och ner, botten till toppen. Förtydligande, vår picknickfilt fick agera tak. Ibland är den mest simpla idén så nära till hands att det kan ta ett tag att inse det. Vi slog slag i saken och skapade en mysig koja. Förutom att jag och Tomas som satt på ytterflajen fick mjölksyra i armarna (som resultat av att det var vi som var stöttepelarna till hela konstruktionen), så var det en briljant lösning på vädergudarnas försök att sabba vår mysmiddag. Strax innan vi packade ihop och skulle fara hem så konstaterade Tomas i förbifarten "Njaa, jag tror inte längre att det blir någon kvällssol.."
Må gott alla! /T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar