Hej klagomuren...

Jag ber i förväg om ursäkt till alla positiva livsnjutare för mitt kommande klagoinlägg som ett resultat av en tillfällig dipp i min annars positiva syn på livet.

Jag skulle aldrig ha lämnat sängen imorse.

Först hade vi hela datorincidenten (dock fick jag den att starta precis innan jag lämnade kontoret. Woho, semesterpengarna är räddade!). Min enda riktiga uppgift för dagen var handling. Men eftersom jag gick hem för att hämta min egen dator efter kaffekaoset, bytte jag såklart till min datorväska och lämnade därmed plånkan hemma..
Nåväl, efter att ha insett det tänkte jag kompensera med att hämta skruvdragaren som Tomas lånat av oss och som vi aldrig tagit oss för att hämta. Sagt och gjort, allt gick smidigt och jag körde hem igen. På parkeringen hemma hittar jag inte Tomas nycklar. Letar överallt och inser i panik att de inte finns i bilen och förmodligen sitter kvar i dörren. Så det var bara att bita i det sura och skumpa iväg med bilen genom en kaotisk vägbyggesträcka. Med andan i halsen upptäcker jag att de inte alls sitter i dörren. Känner mig då mentalt förstörd och dement. Konstaterar återigen att jag inte borde klivit upp imorse. Letar överallt igen (och även på de mest ologiska ställena som i handsfacket och i bagaget..). När jag sedan är påväg tillbaka till Tomas lägenhet igen ser jag hur det glimmar till i gruset och där ligger de prydligt vid infarten! Suck. Men lättnad. Så Tomas, ingen skada skedd. Bara en rejäl portion oro.

Och eftersom jag inte hade pengar (eller mat hemma) så skramlade jag ihop 11kr i parkeringspengar som räckte till ett paket potatismjöl. Planen är att skörda lite på gården till en rabarberkräm, värsta husmorstakterna. Grymt gott! Så om nu allt går vägen så har jag i alla fall något som gör denna dag till något positivt! /T