Förra helgen gjorde jag det eftersträvade rycket och köpte löpartights och löpartröja för att peppa mig själv lite för att komma ut på vårvägarna. Jag bestämde mig för att ta tag i mitt eget tränande och tog sikte på att i alla fall springa tre gånger i veckan. Och som jag gick all in. Dag ett avverkade jag 6 jobbiga kilometrar och dag två lika många. I mina tights och härlig musik i lurarna kändes det helt okej att komma ut faktiskt.
Terese predikade om att det krävs 17 gånger av någonting nytt för att acceptera en förändring. Nedräkningen hade börjat och jag hade satt två streck på kylskåpet.
Men, inget gott som inte har nåt ont med sig. Eftermiddag dag två fick jag ont i halsen och feber och däckade tillslut under täcket med tjocksockar och fleecetröja. Jag sov i fem timmar innan det var dags att gå på nattpasset på jobbet. Iprenfylld klarade jag natten och det följande kvällspasset. Igår kändes lite bättre men kvar sitter en jobbig förklning med nästäppa, halsont och hosta.
löparskorna samlar damm i hallen och jag ser fram emot en ny vecka med nya möjligheter. Frågan är ju om jag nu ligger på minus och måste sudda mina motivationsstreck på kylen(?) Drygt......
/A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar