Ja det ordnar sig.

Att jag skulle sitta i den här sitsen igen och ordbajsa ut svåra ord tills ögonen går i kors hade jag inte riktigt planerat. Åtminstone inte nu. Det är en skräckblandad förtjusning mellan kul/utmanande/intressant och hysteriskt jobbigt. Empowerment, medarbetarskap, flexibilisering av arbetslivet och "problemdefinieringsperspektivet" är det som snurrar kors och tvärs framför skärmen. Glasögonen har glidit ner på nästippen och jag sitter egentligen alldeles för oskönt (+ att Tvn står, inte helt optimalt, på i bakgrunden) för att den där totala pluggstämningen ska infinna sig. Jag har ändå fått en del gjort, men ligger fortfarande efter. Första kursen startade redan förra veckan och jag har ju ingen möjlighet att delta mer än på distans just nu. Därför har jag lite catching up to do. Men det ska nog lösa sig, det brukar ju göra det. Eller hur, säg att det ordnar sig? Just den frågan kan jag avslöja ligger på topp-10-listan över frågor jag ställer till Anna just nu. Älskling, visst ordnar det sig? /T