I skrivande stund sitter jag utanför polisstationen i Sundsvall. Helt på lagliga grunder. Jag väntar otåligt på hjärtat som precis (!) innan jag kom (och hon skulle gå av sitt pass) var tvungen att rycka ut på ett jobb. Pissiga tjuvar och banditer. Men förhoppningsvis blir jag inte sittandes här halva natten. Det vore otröstligt och ensamt. Fast nu när jag läste igenom det jag skrivit såg jag att det låter som om jag sitter utanför polishuset, på marken alltså. Det gör jag alltså inte. Jag har bil. OCH släpvagn. Därav förklaringen till att jag inte ids åka hem upp för backarna själv, utan hellre väntar tills A jobbat klart och kan hjälpa mig med åbäket. Släpet är även förklaringen till att resan hit ner tagit en halv evighet. Men tack och lov för cruise control och bra roadripmusik med vemodiga texter om kärlek och sånt vackert tjafs. Om det inte redan framgått av min virriga text så är jag trött. Übertrötter und so weiter.
Därför checkar jag ut, fäller ner ögonlocken och drömmer om barfotanätter (och försöker stänga ute det faktum att jag är omringad av minusgrader i ett betongklätt kvarter)
Godnatt! /T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar