Umeå - Sundsvall. Första veckan som särbos börjar lida mot sitt slut. Hugedamej. Vi får en ledig fredag ihop imorgon och en mysig helg med inbokade trevligheter. Då är det i och för sig synd att klaga, även om jag såklart helst skulle vilja ha Annas ben hopbundet med mitt ben som i parstafetter man lekt på diverse midsommarfiranden. Vi är ett bra team. Jag är ingen självperson. Alltså jag är helst inte själv, om jag får välja. Det är kanske inte alltid en så bra egenskap. Jag är urusel på hejdån och har någon slags kronisk separationsångest och slänger mig ofta med uttryck som "jag saknar dig redan imorgon". Helt ologiskt, jag vet, men jag följer inte alltid boken. Det här med hejdåproblematiken blir något att jobba på under hösten, min egna hemläxa. Fast å andra sidan blir kontrasterna så härliga för jag blommor ju upp när jag får sällskap och det hörrni, det kittlar dödsskönt i kistan!!! /T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar