Just nu är träningsmängden = noll. Eller ja, renovering borde ju kanske räknas på något sätt. Det ger minsann träningsvärk. Men det som klassiskt kallas för träning bortprioriteras medvetet just nu.
Därför drog jag med mig några kollegor ut på lunchen idag. Jag har konstaterat att det är den enda tiden som jag inte känner mig stressad att jag borde göra något annat istället för att röra på mig och investera i fysisk aktivitet. Sjukt egentligen, men så är det just nu.
Det var så fantastiskt fint väder idag. Inte speciellt kallt och strålande sol. Fördelen med att jobba centralt är att lunchpromenaden kan genomföras vid strandpromenaden efter älven!
Det blev Inge monsterpromenad, men lite är bättre än inget! /T