Dagen började för övrigt på värsta tänkbara sätt. Jag visste att Walter skulle upp i ottan för att flyga till Stockholm. Jag vaknade av att jag hörde att någon blåste i hårtorken. I mitt sömndruckna tillstånd tänkte jag "men varför i allsin dar blåser Walle håret..?!" (ni som känner walter vet att hans hjässa täcks av en begränsad mängd hår, all form av föning känns överflödig). Efter en stund ropade mamma (tack och lov att jag inte sov på mårdvägen) och undrade om jag hade sovmorgon. Då kände jag pulsen och famlade efter mobilen. Död. Svart. Avstängd. Jag förbannade tekniken och ropade frågande vad klockan var (för jag försover mig ALDRIG!). När svaret kom att den var halv åtta blev det eld i baken vill jag lova! 7.50 (!) slirar jag in på kontoret med andan i halsen och sovvecken kvar i ansiktet.
Tack och lov slapp jag köra så jag fick en timmes åktid i baksätet där jag kunde landa och dricka kaffe. Pjuh. Vilken rivstartsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar