Ps. Jag kan skvallra om att hon efter tre timmars sömn (efter fem raka arbetsnätter) och en bilfärd upp från Sundsvall ändå inte kunde hålla fingrarna borta från att börja knåpa i lyan. Nu sussar hon dock välförtjänt och jag är mer än överlycklig över att äntligen ha min parhäst vid min sida igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar