Söderbönor: Mot högre höjder

Dagen gick i vandrarens tecken. 240 m.ö.h blev det tillslut. 3 timmar och 15 min blev sluttiden och vi hann med mycket och lite till på vår expedition.

Som sagt, först besteg vi berget genom att ta en stig upp för slalombacken. Det blev minst sagt svettigt och benen fick sig en rejäl omgång. Sedan traskade vi vidare in i skogen. Vi följde en bit av Björnstigen och alla ni som känner Terese vet att detta var mot hennes vilja och resultatet blev en spattig brud som hoppade till så fort hon hörde ett ljud i skogen. Vid en tidpunkt upplyste hon mig förskräckt om att - "Anna, här ser jag björnspår! Det kanske är en björn med klackeskor. som för att lura oss". Det var hennes förklaring till de hästspår som följde stigen.. Efter det så sjöng vi allt vi kunde komma på för att förvarna eventuella björnar om vår närvaro.

Vi krigade oss djupare in i skogen, plockade lite blåbär, spanade på svamp, blev överfallna av en groda som hoppade upp på Tessans sko så att vi båda hoppade rakt upp och skrek tjejskrik som förmodligen hördes till centrum.

Tillslut kom vi fram vid Sidsjön, vilket är ett välkänt område för oss. Vi hittade en picknickplats och åt vår medhavda middagssallad. Vid det laget började promenaden sätta sig rätt ordentligt i benen och vi bestämde oss för att börja styra kosan hemåt. Väl hemma och efter en lång, skön och behövlig dusch stöp vi i soffan med värkande fötter och nu är vi mest bara nöjda över ett väl genomfört träningspass/äventyr.

Början på vår hajk. Terese testar terrängen.