Våra älsklingar

Jag och Anna har länge ifrågasatt huruvida våra katter verkligen är "riktiga" katter eller bara något odefinierat och nära besläktat med den vanliga huskatten. Ni som följt bloggen en längre tid vet att katterna, Ella och Doris, haft olika faser i livet likt tonåringar som försöker hitta sitt rätta jag. Ella har varit livrädd för allt och bara backat för att ta sig någonstans, båda har perioder av ett otroligt uppmärksahemssökande beteende och mysbehov, Doris har hetsätit och kräkt, dom har gått bärsärkagång på nätterna och Doris enda favoritleksak är partyparaply och partyparaplyn only. De beter sig allmänt schizofrent till och från. Istället för att jama, som vanliga katter gör, så knorrar Doris och Ella pratar meningslånga fraser. Vanliga kattbeteendet, som att t.ex. jaga fåglar, finns inte på dessa katters agenda..

Häromdagen regnade det hemskt men båda katterna trotsade vädret och var ute ändå. Jag var hemma och hade fönstret på glänt så att de två små kunde komma in när de ville, just eftersom vädret var så dåligt. Jag var i köket då jag hörde det välbekanta ljudet av en katt hoppa ner från fönsterbrädan. Sen hörde jag nästa ljud. Ett klagande, jamande, kurrande och exalterat ljud som kom från Doris. Jag gick ut i vardagsrummet och såg en lååång feeet daggmask kämpa för sitt liv på ekparketten! Daggmasken gjorde allt i sin makt för att fly och lämnade ett långt slemmigt maskspår efter sig, samtidigt som Doris bara satt vid sidan av med huvudet på sned och tittade på sitt infångade byte. Efter en stunds handlingsförlamning skulle jag precis böja mig ner för att plocka upp masken och rädda honom, men Doris hann före. Simsalabim och så var det helt plötsligt två maskar... Båda stumparna ålade runt och jag räddade de två delarna i hopp om att de någongång hittar tillbaka till varandra och på något sätt kan svetsa samman sig igen.

Doris tittar sedan upp på mig med sina stora kattögon och det var som om jag kunde höra henne tänka "se nu, jag jagar som en riktig katt. Är du inte stolt över mig?". Jag kunde självklart inte bli arg på henne, men mina tvivel kvarstår.

Våra katter är asfaltsungar.

/T