Onödigheten har varit framme

Nu ska jag berätta en liten saga om olycksfågeln Terese som har varit i farten igen. Eller olycksfågel är förmodligen en lite för snäll benämning på mig själv. Fumlig, klumpig, bortkommen, drumlig och klantig träffar troligtvis mer rätt.

Imorse skulle jag ta mig en långpromenad och hade hoppat i mjukisarna och laddat med ipoden. Innan jag skulle traska iväg tänkte jag bara parkera om bilen, eftersom den var parkerad där den egentligen inte får stå. Fortfarande med ipoden i vänsterhanden tar jag och vänder bilen, snurrar, vevar och rattar runt... Ett, tu, tre och innan jag vet ordet av har jag råkat snurra in hörlurarna i ratten (och då menar jag inte bara runt ratten, utan verkligen i ratten!). Hur det ens är möjligt är bortom mitt förstånd. Som den fixare jag är försökte jag såklart snurra tillbaka allt, mecka, dra, slita och lirka. Förmodligen gjorde jag allt bara mycket värre och det enda som hängde ut var två hörlurar, resten av sladden och kontakten var spårlöst försvunna och hopplöst insnurrade...

För att verkligen måla upp bilden för er så kan ni tänka er hur det kunde bli när man cyklade som liten och skosnöret fastnade i vevarmen vid pedalerna och bara snurrade fast sig rejält (jag hoppas att det här är något som hänt folk i allmänhet och inte bara för mig..).

Hur som helst så insåg jag ändå rätt snabbt att jag skulle bli tvungen att söka hjälp, så jag körde raka vägen till närmsta bilverkstad och med den rakaste vägen så menar jag verkligen att jag försökte att ratta så lite som möjligt...

Väl där fick jag skamset berätta för herr bildoktor vad jag hade lyckats åstadkomma. Jag var sedan tvungen att köra in till verkstaden där tre bilmekaniker blev involverade. Jag mottogs med mycket skratt och kommentarer liknande "men lilla flicka, huuuuur har du lyckats med det här?!". Då kände jag mig inte så häftig. Tydligen var spektaklet inte så lätt att reda ut, eftersom sladden hade lirkat sig in i någon slags spiral som sitter bakom airbagen. Haha, ja jösses.

Magnus, som var bilmekanikern som också blev dagens ängel och problemlösare, fick skruva lös airbagen, plattan som var bakom och lossa på kåpor och material runt ratten. Tillslut kunde han reda ut trasslet (som tydligen också hade blivit som en knut där inne) och vi skrattade gott åt allt.

Med facit i handen skulle jag nog aldrig klivit upp i morse. Men men, ingen kom till skada och nu står lilla fiestan ute på gatan och vilar efter traumat. Jag ser denna händelse som ännu ett tecken på att det verkligen är dags att köpa en ny bil!

Dagens bukett med röda rosor går till

mekaniker-Magnus! Om ni tittar på

bilden så ser ni till och med sladden

från hörlurarna som hänger ut :)

/T