-"25:an, nu åker du ut!"
Gårdagens match var nog den konstigaste i mitt liv. Jag ska börja med att poängtera att besvikelsen inför en eventuell förlust inte hade någonting med mina gula kort att göra. Inte heller fult spel på något sätt. Ni som känner mig vet att jag inte ens fyller en hand med räknande fingar om jag ska rabbla tidigare gula kort under alla mina år på fotbollsplanen. Jag fick två gula kort för snack - tror jag. Han sa inte ens varför jag fick det andra och i ilska och protest sket jag i att ens titta på honom. Så här i efterhand ångrar jag naturligtvis det och har kommit på tusen saker jag skulle velat säga till honom där och då. Just den här detaljen i gårdagen grämer mig fortfarande och gjorde att jag knappt kunde somna igår. Jag känner att jag skulle behövt ett varför och en motivering för att inte behöva älta det vidare.
Under mina tjugo år som fotbollsspelare har jag träffat min beskärda del av domare. Bra och mindre bra. Gårdagens domare tyckte jag gav ett väldigt bra första intryck och jag tyckte att han höll en ganska bra nivå i fråga om det fysiska spelet. Däremot fick man under inga som helst omständigheter ifrågasätta hans domslut, påpeka någonting eller skrika på planen. Jag gjorde det, två gånger vilket ledde till två gula kort, utvisning och avstängning. Till mitt försvar så skrek och sa jag absolut ingenting jag ens ångrar vilket kanske säger en del om nivån och toleransen från mannen i grönt. Han delade ut väldigt många kort för snack under matchen - jag fick dock tyvärr två.. /A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar