Hugaligen

Anna messade nyss om att hennes kollega fått anrop på radion om en överkörd katt i Sundsvall som han måste åka och avliva. Hon undrade om våra kissemissar var inne eller ute. Jag fick chills genom hela kroppen och hurv ända upp i nackhåren. Tack och lov kom båda sötnosarna in innan jag åkte till jobbet och jag vet att de nu ligger med sina leriga småtassar på våra vita sängkläder. Men vad gör väl det! Helt plötsligt är nattens kattirritation som bortblåst (Doris som hade beslutsångest och helst ville att vi bara skulle vara vakna och roa henne). Nu vill jag bara gosegosegosklia pälsbollarna när jag kommer hem. /T