Nya tag

Jag är i ett nytt läge i livet. Rehabilitering, det har aldrig klingat bra i mina öron. Många tycker att det borde komma naturligt för mig, genom min utbildning och kunskap. Där kan jag motvilligt avslöja att jag inte riktigt lever som jag lär. Men nu har jag bestämt mig för att vara en mönsterrehabiliterare. Jojomensan, här ska bentränas och stabiliseras. Sitter just nu på min kontorsstol med benet i högläge och försöker spänna lårmuskeln.

Jag har en massa bra folk runt omkring mig, det är en otrolig trygghet. Igår hade jag självupplevda knäspecialisten Emma Ragnarsson på tråden som gav mig tips och trix. Idag försöker jag praktisera det jag lärt mig. Detta resulterar i att jag går och speglar mig i sidled som ett fån när jag passerar stora skyltfönster, haha. Allt för att studera mitt gångmönster. Försöker gå så normalt som möjligt, även om jag tar stöd av kryckorna. Allt för att inte dra på mig ett haltande gångmönster som bara leder till att jag får ont någon annanstans. Kanske roar jag någon på insidan av fönstret, men det bjuder jag på. I mitt huvud spelar jag upp mantrat "rulla på foten, häl-tå, lyft benet, dra fram, sträck ut, häl, viktöverflyttning, håll kroppen rak, andas"... haha, även det lilla kan ju vara svårt. Men det går så mycket bättre än för bara någon dag sedan!

Emmas analys av min skada är nog att jag inte kommer att ha speciellt ont i knät när väl svullnaden försvunnit. Detta eftersom mina menisker är intakta. Tycker att det låter logiskt och det känns ju grymt skönt! Sedan blir nog min svåraste uppgift att inte luras in i någon falsk trygghet att allt är bra (bara för att det inte gör ont) och så börjar jag för tidigt och rätt var det är så kommer en fullbordad ruptur som ett brev på posten. Det är ett big NO-NO.

Nästa steg är att kasta kryckorna, sedan har jag en tid hos Janne på Teamed på måndag och förhoppningen är att starta igång riktigt rehabilitering typ... snart. /T