Springvett

Jag fyllde en rastlös, ensam och pigg kväll med att ta mig ut på en löprunda. Jag fascinerades över något när jag var ute. När man möter en löpande medmänniska efter vägarna så hälsar man, precis som busschaufförer, husvagnsägare och mc-knuttar. Som att man ingår i någon slags bekantskap. Det är ingen märkvärdig hälsning, bara en bekräftande nick. Som "hej kompis, vad duktig du är som tog dig ut. Lika duktig som jag. Vi är duktiga". Eller det är såklart min tolkning. Min springkompis kanske tänker "Så du tog dig också ut idag? Du ser annars rätt så lat ut. Själv springer jag 5 mil i veckan, no big deal. Men starkt att du också tog dig ut..". Vad vet jag. Aja, det är mindre viktigt vad den här nicken säger, det lustiga är att det är någon slags vett och etikett i springvärlden. Jag ska nu tillägga att det är mycket möjligt (!) att detta endast sker i Södermalmstrakten. Jag kan inte uttala mig om resten av Sundsvall. En annan möjlig förklaring kan vara att jag ser så hiskeligt trevlig ut. Speciellt i min reflexväst, jag utstrålar helylletrevlighet.

/T