Idag tog vi med oss fika och besökte min morfars syster Sessie. Eller hon heter egentligen Elsie, men min moster Carin kunde inte säga Elsie när hon var liten så det blev Sessie istället. Sedan dess har Elsie varit Sessie. Jag tycker att det är rogivande att umgås med gamla människor. Jag gillar att lyssna och lära och förundras. När Sessie berättar om sin barndom är minnet glasklart och detaljbeskrivningen målande. Jag kan dock inte låta bli att få ett sting av dåligt samvete att man inte tar tillvara på deras historier och umgänge mer. Fast samtidigt är jag glad för varje gång det ändå blir av. Idag fick vi höra på gamla dikter som Sessie skrivit. Det var vemodiga dikter från 50-talet, gulnade tidningsurklipp av farväl till vänner och hoppfulla dopdikter. Det var fint tycker jag!
/T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar