Vilken dag det blev..

Idag blev det kaos då jag insåg att jag inte skulle hinna hem med bilen (med Annas alla fotbollsgrejer i) från fabriken så att Anna kunde ta bilen till sin matchssamling kl.5. Jag hade ett hysteriskt fullspäckat schema med patienter och träningsgrupper som bara avlöste varandra. Dock fick jag möjlighet att skapa en kort rast mitt i dagen och körde då rally hem, plockade upp Anna och så fick hon skjutsa mig tillbaka ut på fabriken. Krångligt, jag vet.. men så kan det gå när man bara har en bil och båda behöver den.

Så där stod jag klockan fem. Helt tomt på företagshälsovården. Jag ställdes inför det jag tycker är en fasa, att åka buss. Jag har tyckt att det är sjukt krångligt och jobbigt enda sedan bussbiljetten slutade kosta 7kr och man hade 10-pling-kort som på den gamla goda tiden...

Men jag känner mig obekväm och vet inte hur jag ska bete mig. Det känns som om de byter betalsystem hela tiden. Kontantfritt hit och SMS-biljett dit.

Jag vet, sjukt tantigt.

Jag hade dock spanat in att det fanns en hållplats strax utanför och mentalt förberett mig under dagen. Det skulle gå en buss kl.17. Bra. Så där stod jag, väntandes i snålblåsten. Men det kom ingen buss! Vad är den gyllene regeln, hur länge väntar man på en sen buss innan man inser att den inte kommer? Upplys mig! Jag vet ju inte, för jag kan uppenbarligen inte åka buss!

Så fem över fem gav jag upp (med viss lättnad ändå.. på nåt skruvat sätt). Tack och lov har jag alltid träningskläder och löparskor som standardjobboutfit när jag är ute på fabriken. Så det var bara att knyta åt skorna lite hårdare, dra upp luvan och börja promenera.

1½ timme och 1 mil senare har jag nu kraschat i soffan. Just nu känns det värt, för nu kan jag parkera i soffan resten av kvällen utan ett uns av dåligt samvete. God kväll /T

Ps. Bussen körde givetvis om mig någon kilometer in på min promenad. Mellan två busshållplatser, såklart. Det var som om bussen hånlog åt mig när den susade förbi och såg mig halka omkring vid vägrenen.. Ds.