Grävlingsnytt

Ikväll när vi kom hem från träningen och gick från parkeringen kom Doris och mötte oss i vanlig ordning. Hon är ju som vår lilla knähund. Lite längre ner, precis vid vårt hus, såg vi vad vi trodde var Ella. Hon har ju gainat i vikt rätt rejält av sitt superexklusiva och feta foder. Haha, för det som stod framför oss var stort och svart, men dolde sig i skuggan. Vi ropade på henne, men när vi kom närmare såg vi att det var en grävling! En stor och rultig, levande grävling. För alla grävlingar jag sett har legat vid vägkanten. Jag trodde att dessa djur var skygga? Men nej nej, denna var och strosade runt på Södermalm. Visserligen rultade den iväg innan vi hann upp med kameran, men ändå... Nu vågar vi inte släppa ut katterna. För Annas kollega hatar grävlingar (för de äter hennes höns) och säger att dom är onda djur. Någon grävlingsexpert där ute? Borde vi vara skraja?