Vilken konstig natt det varit. Gick och la mig vid elva. Smulade sönder lakanen och blandade tupplurar med vakendrömmande. Klockan två ringde Anna och var på ingång. Jag klev upp som en robot, startade den förladdade kaffebryggaren och packade bilen. Strax efter två lämnade vi ett dimmigt Sundsvall. Och strax efter fem klev vi raka vägen in till sängen på Ersboda. Klockan sju var det dags igen. Den här gången var jag tiotusen gånger tröttare. Upp, stilla den bottenlösa hungern och skicka iväg Anna på viktiga grejer. Sedan hade jag turen att få lägga mig ytterligare en gång för att lura kroppen till pigghet. Sov halv nio till tio. Nu sitter jag och tittar ut genom köksfönstret och ska snart åka. Det är dags att besöka syster på salongen och fixa höstfint i skatboet. Det känns i och för sig hur trevligt och lyxigt som helst att få bli ompysslad, men min sönderhackade sömn gör sig påmind överallt. Jag känner mig upp och ner, bak och fram. /T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar