Messade just med Maria och önskade henne lycka till på sin danspremiär ikväll. För er som inte vet så jobbar hon som dansare i Borås och just nu håller dom på med ett projekt tillsammans med sex stycken dansare från Tanzania. Nu är dom i Sverige och senare, i oktober, drar hela ensambeln till Afrika. Hon är bara hur imponerande som helst. Och värsta stjärnan.
Maria berättade att hon pratar P-språket under en del i föreställningen, tillägnat mig. Sötnöten. P-språket var något vi höll på med under mellanstadiet. Typ som Rövarspråket, fast mycket lättare att prata (tycker vi). Vi blev så skillade på det att vi kunde prata flytande och hiskeligt snabbt till varandra. När vi skulle prata hemlisar över telefonen så kunde vi ta till detta knep. Tillslut satt det bara i ryggmärgen. Och jag kan än idag prata det snabbt och utan att tänka. Lustigt det där. Hur som helst så kunde jag inte undkomma att bli lite rörd och slås av en rejäl dos Mariasaknad. Även om vi bara ses några gånger varje år så är det som om vi aldrig varit ifrån varandra när våra vägar väl korsas. Jag ogillar att jag inte bara kan sätta mig i bilen när som helst och köra de sjuttio milen som krävs för att vi ska ses. Fast och andra sidan så är hon ju inte i Tanzania. Och i jämförelse med det så är ju Borås jättenära. Nästgårds.
Fina vän. (och japp maja, jag snodde bilden av dig. hoppas att det var lugge)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar