Surtant

Japp, det är vad jag officiellt sett är nu. Igår när vi skulle gå och lägga oss började våra grannar ovanför att spela musik. Och det i sig är ju helt okej. Men denna ljudvolym steg i takt med att timmarna blev små och antalet människor på dessa 30 kvadrat ovanför blev fler och fler. Jag låg och väntade på att få oväntat besök a'la Gevaliareklamen genom taket. Tillslut brann jag.

Efter arga sms till Anna där jag föreslog polisrazzia med bussen full av uniformer gav jag upp och pluggade igen med öronproppar och försökte lugna ner mig. Där låg jag ytterligare en stund och lyckades istället hetsa upp mig. Även om ljudnivån reducerats rejält så kände jag basen genom sängramen. "Bapabarapa diiii bapa barapa bapa barapa dii bapa barapa..." Jag låg och funderade på hur jag skulle kunna kortsluta hela huset och fantiserade om att spränga deras Singstar i tusen bitar. För jojo, allsång i alla är, men denna samling ungdomar går raka vägen in och stjäl ett låtspår på Idols "Worst auditions ever-skiva".

Tillslut somnade jag, med titeln "surast på Södermalm" skrivet i pannan. När jag klev upp klockan åtta kliade det i fingrarna att leta fram någon gammal vedervärdig Björn Rosenström-dänga, maxa basen och dra fram dammsugaren. Det lockade att sjunga högt och falskt med dammsugarslangen som mick och göra stagediveträning mot parketten.

Den här gången var det kanske tur att jag hade andra att ta hänsyn till. Så jag tassade istället tyst runt, dukade fram frukost utan att skramla och sänkte ljudet på barntvn. Sedan svalde jag klumpen av surtant och funderar på att göra något riktigt ungdomligt idag!

/T