Japp, helt färdig. Att energin är körd i botten är ett faktum. Vad jag gjort? Jo, jag har brottats och trängts med pensionärerna på Citygross. Iförd täckjacka, vinterskor och mössa för att gömma mitt skitiga hår, höll jag på att förångas under min dryga timmes långa matshopping. Och de var överallt. Pensionärerna med all tid och tålamod i världen. Inget hindrar dem från att parkera mitt i gången och utbyta några trevlighetsfraser med personalen. Jag försökte behålla lugnet och vara trevlig. Inte låta mig irriteras av att jag inte tog mig fram. Försöka manövrera den enorma långtradarvagnen så gott de gick (på citygross kör de tydligen kundvagn storlek större, allt för att man ska handla mer..), Jag tyckte att det gick hyfsat, men i höjd med parmesanosten brast det. En farbror valde att blocka mig. Och hur jag än vred och vände på mitt ekipage så tog jag mig ingenstans, för bakom mig hade jag blivit inparkerad av en varuplockares fullastade pall. Jag försökte påkalla farbrorns uppmärksamhet och snällt be honom att flytta på sig så att jag kunde smita förbi. Tyvärr fick jag endast prata med en krökt ryggtavla och det visade sig även att han måste haft en påtaglig hörselnedsättning. För där stod jag som ett fån, med min gigantiska kundvagn fylld till bredden och försökte prata med någon som uppenbarligen inte hörde mig (alternativt ignorerade mig). Med respekt för de äldre ville jag inte kapa hälsenorna på gubben, så tillslut gav jag upp, lutade pannan mot vagnshandtaget och bara vilade. Blundande och önskade bort mannen så att jag kunde fortsätta min skräckhandling. Och när jag öppnade ögonen igen var han borta, så effektiv och bråkfri lösning på problemet.
Det här var såklart bara en av många episoder under min handling. Tack och lov tror jag att jag fick med mig allt på min A4-långa handlingslista. När allt var betalat, packat och jag insett att mina två armar inte räckte till så var jag tvungen att sätta mig ner på en stol vid utgången. Precis som pensionärerna.
ps. Jag gillar egentligen pensionärer. /T
1 kommentar:
alltså jag skrattar så otroligt över dina inlägg Terese, bara för att du målar upp en sån otroligt bra bild över hela händelsen så man kan se det framför sig. Hysteriskt bra, och skratt är precis vad som behövs emellanåt! :-D
Skicka en kommentar