När soltristessen kickade in kom jag på den briljanta idén att bege mig ut på en liten hajk. Jag besteg Sundsvalls skidbacke på 240 m.ö.h. Så här i efterhand vill jag påstå att det var en idiotisk idé. Jag svettades så mycket att solglasögonen gled ner för näsan och pingislungan jobbade febrilt för sin överlevnad. Väl uppe på toppen satt det ett par på en picknickfilt och fikade. Just i det ögonblicket kändes det provocerande och jag ville teleportera mig hem, även om utflykten var självvald.
När jag satt och tog igen mig på gården och inte orkade bry mig om att svetten torkade in, så kom Sara och Tomas och förgyllde min tillvaro. Det var bra tajming av dom att stilla min sociala hunger lite, en gräsänkedag som denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar