Stockholm Maraton-dagen i all ära kände jag en uppmanande driv att ta mig ut på en runda. Tyvärr var kroppen allt annat än samarbetsvillig, hjärta och lungor hade en stor konflikt och lämnade mig med en mjölsyrefull kropp. Men jag tog mig runt 1/6 av ett riktigt maraton. Haha, it's a start.
Väl hemma kom båda katterna och hälsade mig välkommen och jag kollapsade på bänken utanför dörren. Där sitter jag fortfarande. Men lunch väntar och nedräkning tills jag har samvete att väcka min sovande, nattjobbande polis. För senare ska vi möte upp Tomas & Sara för någon slags lördagsaktivitet!
Förresten! Är det inte för tidigt för äppelträden att blomma? /T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar