23.06

En ögonblicksbild. Doris ligger så nära så nära. Man ser knappt vad som är kropp och huvud. Allt är bara päls. Det kittlas i näsan men jag har inte hjärta att maka på min lill prinsessa som sussar så sött. Hon kurrar som en gammal amerikanare på tomgångskörning. Knastrar och snarkar med nosen, ibland rycker hon till med tassarna och tar några luftsprång. Då undrar man vad hon drömmer om.

Imorgon går sista svängen med släpvagn till Sundsvall. Vemodigt att inte ha ett hem att komma till nästa gång. För Anna är ju fortfarande kvar ett tag till. Men skönt när allt snart är gjort. Nu kan alla bitar gärna få falla på plats, vi är rätt övervänta (har för övrigt lärt mig att just "övervänt" är ett norrländskt ord. Vem kunde ana? Världens tydligaste och mest användbara ord i rätt sammanhang)

Godnatt ni. Imorgon blir det powerwalk i friska frostluften tidigttidigt för att vakna till inför mastodontresan och släppa lös endorfinerna på grönbete. Pepp pepp. Om jag skriver det här i bloggen och "lovar" så kanske min dåliga karaktär kan hålla sig på behörigt avstånd när väckarklockan ringer? Vi kör på det /T