Igår kväll var det en riktig spökdimma ute. Det var fuktigt i luften och dimman låg tjock och lågt mot marken. Planen för kvällen var att besöka Frida & Niklas i deras nya fina hus med en påse bullar. På väg dit svängde jag in på kyrkogården och tände ett ljus på mormor och morfars grav. Man kan ju tro att jag skulle tycka att det var läskigt att vara på en kyrkogård alldeles själv, en sen kväll med så tät dimma att man bara såg konturerna på gravstenarna runt om sig. Men nej, tvärtom. Jag har alltid gillat det fridfulla med kyrkogårdar. Jag kan ofta bli rätt tagen om jag får gå där själv en stund. Tyvärr händer det inte allt för ofta, det har jag bara mig själv att skylla. Men igår blev det en bra stund, en stund med mormor, morfar och alla andra helgon. Inför alla helgons helgen som kommer var hela kyrkogården redan fylld av ljus och, på grund av vädret och mörkret, såg man bara fladdrande ljusglimtar överallt. Det såg ut som små lyktor i ett svart hav, eller upplysta stugor i en mörk dal. Lite flummig, jag vet, men vackert. /T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar