Sundsvall känns en evighet bort. Jag har precis stannat för eftermiddagskaffe i min ensamhet. Är i ö-vik, staden som är långt från allting. Norrlandskusten visar sig inte från sin mest vackra sida, utan är sömnigt grå. Jag unnade mig en ny choklad som fredagsgott till kaffet. En tumme upp får den och nu kanske jag kan rida på sockervågen och hålla mig pigg resten av vägen! Trevlig helg hörrni. /T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar